Svensk politik kan stå i ett vägskäl – konflikt eller samarbete
Två personer är döda efter ett terrordåd som riktade sig mot Sverige och svenska medborgare.
Det här är inte dagen för konkreta politiska förslag, sa statsminister Ulf Kristersson på en presskonferens.
Politikens stora svaghet, att lyckas gå från ord till handling är smärtsamt tydlig en dag som denna.
Säkerhetsläget i Sverige är allvarligt. En perfekt storm av desinformationskampanjer, koranbränningar och ett uppblossat krigstillstånd i Israel och Palestina har gjort Sverige till en måltavla när det kommer till internationell terrorism. Och nu har det som inte ska hända hänt – två personer är döda efter ett terrormord i Bryssel under måndagen.
I augusti höjde Säkerhetspolisen terrorhotsnivån i Sverige från en trea till en fyra. Det betyder att Säpo anser att det efter sommaren är ett högt hot mot Sverige och att det hotet kommer att vara under en längre tid.
”Att värna alla svenska medborgares frihet, säkerhet och trygghet – i Sverige och utomlands – är regeringens absolut viktigaste uppgift” sa Ulf Kristersson då och nämnde att regeringen återinfört och förstärkt inre gränskontroller.
De enkla lösningarna
Vid presskonferens i dag återkom Kristersson till att mannen som mördat de två svenskarna också uppehållit sig i Sverige. Det har senare framkommit att han uppehållit sig i Sverige mellan 2012 och 2014. Efter att ha suttit i fängelse under en period lämnades han ut till ett annat EU-land, i enlighet med Dublinförordningen.
Det är oklart om Kristersson hade den här informationen vid pressträffen. Klart är i alla fall att han ville koppla terrordådet till illegal invandring och lyfta de satsningar som regeringen gör för att få dem som inte har rätt att vara i Sverige att lämna landet.
Sämsta läget i vår tid
Politiken har en brist, och det är att den inte är särskilt snabbfotad. I stället handlar den om att kunna fånga upp tendenser och förebygga innan det gått för långt.
Vi har sett det under sommaren och den kris som koranbränningarna framkallat. Vi ser det just nu i det allt mer intensiva gängkriget och vi ser det när två personer dödats i ett terrordåd. De politiska besluten är ett år fram i tiden och kan möjligtvis hindra en liknande situation i framtiden, men de kan inte styra upp saker och ting här och nu.
Dagens politiker kan prata i timmar om hur problemet ser ut och vems fel det är men det är betydligt svagare när det kommer till lösningar. De senaste åren har mycket av den politiska debatten också handlat om vem som förstått problemet på rätt sätt och vem som äger berättelsen.
Möjligheten att välja en annan väg
Men kanske står den svenska politiken inför ett vägskäl här. Av Ulf Kristersson beskrivs det säkerhetspolitiska läget som det allra sämsta sedan andra världskriget. Alla äger den berättelsen. Det är så för alla politiska partier oavsett politisk färg.
Ändå fortsätter det låta som det alltid har gjort. Oppositionen vill ha politisk samling, men får ett stumt telefonmöte och SD, och numera också regeringen menar att det löser sig om man minskar invandringen.
Under många år nu har politiken handlat om konflikter. En möjlighet framåt nu när alla är överens om vad problemet är, skulle kanske kunna vara att politikens huvudfokus är de gemensamma lösningarna.