Nej till förbjuda politiska lotter var det sista regeringen behövde
Att utredaren skulle motsäga sig politiskt lotteriförbud var det sista regeringen behövde.
Men så såg finansmarknadsminister Niklas Wykman också ut som att han svalt en citron då han under presskonferens i dag lämnade ett besked som högerväljare kommer att muttra missnöjt över hela helgen.
Bredvid honom stod utredare Gunnar Larsson, en rutinerad herre, tidigare generaldirektör för Konsumentverket, och förklarade vältaligt och logiskt hur han hade kommit fram till sina slutsatser.
Politiska lotterier har förekommit sedan 1960-talet och utredaren har inte funnit att det har påverkat allmänhetens förtroende för partierna nämnvärt.
Ajdå. Det var ju med högstämda tal om det politiska systemets legitimitet som utredningen tillsattes.
Denna retorik var givetvis kvalificerat nonsens, drivkraften var egentligen att klämma åt Socialdemokraterna, det enda partiet som har haft framgångar med lotter, men det är det bara oslipade sverigedemokrater som har erkänt.
Oslipad vore det däremot bedrägligt att kalla finansmarknadsminister Wykman, tvärtom, han är en av de starkaste korten bland Moderaternas yngre politiker, därtill en duglig minister.
Så nu stod han med citronen i halsen och höll en föreläsning om att politiska partier inte är vilken samhällsaktör som helst och att deras verksamhet skiljer sig från annan verksamhet och annat som vem som helst som inte sov sig igenom högstadiet vet.
Fredag eftermiddag är den klassiska tiden för leverans av dåliga nyheter, de ordinarie journalisterna har checkat ut, redaktionerna rustas ner till helg, med lite tur kan eländet passera utan särskilt mycket uppståndelse.
Regeringens pressrum var dock närmast fullsatt, det här var en godbit journalisterna inte ville missa.
Men så har frågan också föregåtts av en milt sagt livaktig debatt, kritiker har varnat för att regeringen genom att försvåra för oppositionen tar ett steg mot Ungern, förespråkarna har låtsats värna spelmissbrukare, de flesta inblandade har överdrivit.
Och där stod utredare Larsson, den rutinerade, och förklarade att han hade fått i direktiv att arbeta med två alternativ.
Förbud - eller skärpta bestämmelser.
Och då folkhemmet inte tycks ha tidöpartiernas höga blodtryck över partilotterier, fastnade utredaren för det senare.
Vad innebär det? Partierna föreslås bland annat tvingas betala spelskatt och tas ifrån möjligheten att sälja lotter på kredit.
Wykman tog över igen, han hade gaskat upp sig, citronen var sannolikt svald, han förklarade att utredningen nu ska beredas och analyseras och sedan återkommer han i frågan.
Nu är inte regeringen bunden av Gunnar Larssons rekommendation. Han lämnade även ett förslag om förbud. Det kan det fortfarande bli, Sverigedemokraterna behöver inte helt ge upp hoppet.
Men det är ett mindre troligt alternativ. Det skulle krävas osedvanlig retorisk talangfullhet för att argumentera sig runt utredarens åsikter.
Tidöpartierna hade redan tidigare problem med trovärdigheten i denna fråga: alla partier har möjligheter att starta lotterier på samma villkor, försök har gjorts, men endast Socialdemokraterna har lyckats skapa mångmiljonomsättning.
Det är uppenbart att ett förbud skulle handla om att åstadkomma ”fattigare 1 maj-tåg”, som någon sverigedemokrat uttryckte saken.
I en anständig demokrati används inte regeringsmakten till att försvåra för oppositionen.
Jag inser det hopplösa i att i Aftonbladet påpeka någonting sådant.
Att jag inte är ledarskribent utan journalist på centralredaktionen och granskar makten med samma ögon oavsett om den är röd eller blå, att jag avslöjade den socialdemokratiska röran i Botkyrka och under åtta år sannolikt snittade på en kritisk kolumn om justitieminister Morgan Johansson i veckan, inget av det spelar någon roll.
Inte heller betyder det någonting att även tunga gamla moderater tillhör kritikerna. I vissa läsares ögon kommer jag ändå vara en politruk på aftonhoran.
Men det är som det är med den saken. Och det finns annat som är mer betydelsefullt än tillståndet i min inkorg.
Som exempelvis att frågan om de politiska lotterna någon gång städas av. Sverige har, milt uttryckt, större problem än det här att hantera.
Utredarens förslag är, såvitt jag kan bedöma, rimliga och väl avvägda.
Inte minst att det tydligt ska framgå vilket parti det är som spelaren stödjer då lotten köps.