Det går inte att tvinga någon till tacksamhet

”Det spelar ingen roll hur många barn som saknar föräldrar. Alldeles oavsett ser vi rätten att adoptera som en självklarhet.”

Tobias Mattsson heter en modig man.

I veckan intervjuades han i Metro om en åsikt han har. En åsikt som en del svenskar delar: han vill stoppa internationella adoptioner.

Mattsson pekar på risker som korruption och människo­handel. Han menar­ att mottagarländer som Sverige snarare bör stötta givarländer. Kanske bistå med sexualundervisning och kunskap om hur ett socialt skyddsnät byggs upp.

Så att oönskade barn inte föds. Så att fattiga föräldrar slipper att lämna ifrån sig sina­ barn.

Det är en åsikt som alla andra,­ fri enligt grundlag och mänskliga rättigheter. Problemet är att Tobias Mattsson själv är adopterad. Av denna anledning får han tydligen inte kritisera det fenomen som tog honom­ hit.

Reaktionerna på artikeln liknar mest en slaskhink i internets utkanter. Om Sverige­ inte passar kan han åka tillbaka till slummen han räddades ifrån, tycker många. Främst menar folk att han är en otacksam jävel.

Och där är vi igen. Precis som efter vice talman Tobias­ Billströms utbrott mot Aftonbladets ledar­skribent Somar al Naher i samband med national­dagen.

Den som inte är pursvensk ska ha ett straight flush-­leende eller hålla käften.

Mina tankar går till en scen ur Lorrygängets kultfilm ”Ogifta par”. Lena Endres rollfigur frågar sin partner, spelad av Peter Dalle,­ hur han vill att hon ska vara.

Svaret: ”Vad sägs om kåt, glad och tacksam?”

Det visar själva kärnan i en människas desperation. Att vilja förändra någonting som inte kan fixas med ett klick, ett kreditkort eller en lagändring.

Just därför lärde vi oss inget­ av nationaldags­debatten. Ingen vann, eftersom den inte gick att vinna.

Precis som Tobias Mattsson är jag adopterad från Sydkorea. Vår eventuella tacksamhet styrs inte av påtryckningar. Tacksamhet är en känsla, ingen åsikt. Ingenting­ en människa kan råda över.

Du kan inte begära att en person du älskar ska älska dig tillbaka. Du kan inte få någon att öppna sitt hjärta genom att böna och be.

Lika lite kan du kräva någon­ på tacksamhet. Dels är det känslomässig utpressning. Framför allt är det omöjligt.

Hur jag känner?

Jag är kåt som en stridshingst och glad som en talman.

Men jag är inte tacksam.

Följ ämnen i artikeln