Ömsesidig respekt för nya hertigparet
Det är inte bara Sverige som har fått ett nytt prinspar – mitt hemmalandskap har fått ett nytt hertigpar!
Som värmlänning och nästan jämnårig har jag en komplex relation till Carl Philip.
Visserligen var det ett rätt fult fritidshus (sent 80- tidigt 90-tal var ingen guldålder för arkitektur) men – han fick en egen sommarstuga av Sunne kommun som tioåring! För att inte tala om hans gymnasietid på ökända Lundsberg i grannkommunen Storfors. Jag tror aldrig att östvärmland varit så nära republikansk revolution som när han och internatkamraterna besökte ett lojalt biljardhak och Kristenhamns pagekillar i Filakläder mötte överklassens provcerande självklarhet.
Samtidigt blev Fillepille en gayikon. Hans kön skulle ha skyddat honom från hans systrars och mammas öde - att i besatta mormödrars klor förvandlas till klippdocka. Men så kom metrosexualiteten och tidningen QX påbörjade den prinsliga objektifieringen i princip från hans byxmyndighetsdag. Den avundade pojken med guldbyxor blev något åtråbart, men det blev en före detta utvikningsbrud som tog hem honom. You go heterosexuality!
Nu återstår frågan hur passar Carl Philip och Sofia ihop med Selma Lagerlöfs sagolandskap? Förvånansvärt väl. Den gängse bilden av värmlänningen, ett amalgam av uppåtgående språkmelodi och Malmros/Skäringers kärleksfulla white trash-skildringar, är ju - glad och inte jätteintellektuell. Och kan man inte se den nya hertiginnans förflutna som en smal Tabitha? En kvinna som utan skam unnat sig och plockat rikligt av livets götta.
Det låter kanske konstigt att se detta Stureplanspar i rollen som överbryggare av rikets växande klyftan mellan stad och land, men det här är inte storstadens apputvecklande, F!-röstande elitistiska kosmopoliter vi pratar om här. Sådana som vill ha varg för att dom är gulliga typ.
Det här är svennebanansnygga människor som gillar Avicii, delar ut shotsbrickor och beskriver varandra med Bruno Mars-låtar.
Ju mer tid de nygifta tillbringar med att klippa band och pusha lokalproducerat i sitt nya hertigdöme, ju mer tror jag att den ömsesidiga uppskattningen mellan folket och kungligheterna kan växa. Och särskilt för ett mellanbarn, som söker sin plats i världen, som av självaste riksdagen berövats sin födslorätt som kronprins, finns här möjligheten att vara den stora fisken i den lilla ankdammen. Wermland forever!