Polisen har misslyckats
Med floskler, flum och miljontals kronor i arvoden åt konsulter försökte polisen komma till rätta med rasismen och kvinnoföraktet inom kåren.
Det förefaller ha misslyckats.
En inte alltför djärv gissning är nämligen att det ännu är lite si och så med vissa polisers etiska kompass.
Register där tusentals romer kartläggs - om de är avlidna eller två år gamla saknar betydelse - och en Facebookgrupp där poliser ägnar sig åt att håna kändisar och längta till Husby med tjänstevapnet i högsta hugg är onekligen besvärande avslöjanden.
Men låt mig för en stund lämna det blåsvåder polisen just nu befinner sig i och återvånda till kravallerna i Rosengård 2008.
Orden i polisbussen blev riksbekanta: det var "apejävel" hit och "blattejävel dit". När det senare avslöjades att fiktiva namn som "Neger Niggersson och "Oskar Neger" användes i en kurs för medarbetare vid länskriminalen i Malmö tröttnade Rikspolisstyrelsen.
Dagens Nyheter skildrade nyligen vad som hände då ledningen bestämde sig för att städa upp.
Höjdarna tänkte så det knakade, konsulter skickade fakturor för allt vad tyget höll och två år senare kunde ett resultat presenteras.
Poliser skulle framöver vara "engagerade, effektiva och tillgängliga" och för säkerhets skull byttes ordet moral ut mot vår tids kanske mest populära floskel, värdegrund.
Cheferna och de inhyrda experterna hade kommit fram till att utvecklingsarbetet skulle bedrivas medels vad som kom att kallas "dialogkarta", en spelplan för diskussioner om rätt och fel.
Protokoll från styrgruppens mödosamma arbete (där allt från länspolismästare till smarta pr-nissar deltog) visade att timmar kunde ägnas åt detaljer som fotavtryck på dialogkartan.
Dessa fotavtryck skulle symbolisera alla medarbetares "värdefulla avtryck", men det fick under inga villkor se ut som att det trampades på polisvapnet, som utgjorde spelplanes bakgrund.
Över 20 000 anställda har lallat runt på planen och tränats i att undvika "förtroendeskadliga handlingar", vilket översatt till vanlig svenska betyder att de ska ge fan i att uppföra sig som misogyna rasister.
Fem år senare vet ingen hur dyrt projektet blev. Men kostnaden för bara löner och arvoden landade på fyra miljoner.
Inte heller har någon en om huruvida arbetet ledde till resultat. Ingen utvärdering har gjorts. Rikspolisstyrelsen försvarar projektet, men flera poliser har trätt fram och ifrågasatt dess betydelse.
I oktober 2013 försöker så polisen i Skåne försvara det möjligen olagliga registret över romer med ett siffertrixande där barn och avlidna räknas bort, vilket leder till att cirka hälften av de registrerade varit misstänkta eller blivit dömda för brott.
Och i en sluten Facebook-grupp, där drygt 5000 poliser är medlemmar, förekommer åsikter och ett språkbruk som närmast för tankarna till Sverigedemokraterna inofficiella språkrör Avpixlat.
Det innebär dessbättre inte att det svenska polisväsendet består av en samling sexister som vill bunta ihop svartskallarna och slänga ut dem.
Tvärtom, det tycks vara en mindre grupp poliser som har stått för de förskräckliga kommentarerna. Mer anständiga kollegor har glädjande nog sagt ifrån, även om de borde ha använt mer kraft.
(Om vi ska vara petnoga finns det för övrigt även slutna grupper för till exempel journalister där tonläget lämnar en del övrigt att önska.)
Att polisen ännu 2013 internt behöver bekämpa värderingar som inte hör hemma i vår tid råder det emellertid ingen tvekan om.
Så dyster är sanningen.