Ett försök att ta ut det optimala
Valfrihet.
Och hon står här alldeles framför mig.
Hon står framför mig vid disken i den chica chokladbutiken på Söder, en ung kvinna som har tagit ordet ”valfrihet” till nya höjder.
Trettiopluskvinnan i femtiotalskappan tar god tid på sig. Ja, snurrar inte själva tidsaxeln kring just henne och hennes kappa? Som om hon hade hur mycket tid som helst att leka med.
Inte bara sin egen.
Utan också min och alla andras som stod där i den grå kön och dreglade vid tanken på de läckra små chokladbitarna.
Men det här handlar inte om vår valfrihet.
Det här handlar om den unga kvinnans valfrihet.
Hon som står där längst fram vid den bukiga glasrutan och väljer.
Som väljer chokladbitar.
Och hon ska välja trettio stycken, det har hon låtit oss i kön förstå.
Trettio stycken.
Men hon gör det inte rationellt, i stil med: ”Kan jag få tio av de mörka och tio av de ljusa och tio med något mumsmums i.”
Nej, hon maximerar. Hon toppar. Hon väljer sina chokladbitar – en i taget.
Och hon gör det långsamt. Ja, det verkar som om hon provsmakar de små tryfflarna i sin hjärna. Innan hon slår till, innan hon klämmer till med:
”En mangococos.”
”En pistagetryffel.”
”En hasselnöt gijanduja.”
Men så får hon plötsligt hjärnbryt mitt i sin uppskruvade valmani: ”Nej”, utropar hon. ”Jag tar en mangococos och två hasselnöt gijanduja.”
Och snart löper valfriheten amok: ”Vi får börja om”, förklarar hon. ”Jag vill ha en ingefärstryffel och två lingontryffel i stället för passionstryffeln och hjortronmarsipanen. Ta bort citronmarsipanen också. Jag vill ha en minttryffel i stället.”
Ser mig om efter en tegelsten men hittar ingen.
Till sist blir ju hjärnbrytet klar med sina trettio val och drar iväg med en klunga cellofanpåsar i en hård kasse och jag drogar mig med en chokladmuffins och en mellanstor latte.
Och det är här i tröstens ögonblick som jag omvärderar val-häxan i femtiotalskappan.
Hon gjorde i alla fall ett försök.
Att ta ut det optimala i ett givet läge.
Det är mer än man kan säga om mig.
Och jag tänker på min slöhet, min brist på val.
Jag tänker på fonder och på det där att man ska placera sina pensionspengar själv.
Och hur jag göder banker och försäkringsbolag.
Att jag göder dem med min apati.