”Den oberoende radion” är oerhört trendkänslig
Och pendeln, den svänger. Fan vet om den inte svänger mest på public service. ”Den oberoende radion”, ni vet.
Missförstå mig inte. Jag slukar P1, dagarna i ända. Gillar somt, suckar över annat. Precis som det ska vara. I lördags fick jag fem minuter med Sten Bergman hos papuanerna på Nya Guinea i ”SR Minnen”. Det räckte för att jag skulle vissla lyckligt resten av dagen.
Jag betalar med glädje licensen.
Det krävs mer än ett skränigt tungfotat försök att chockera kälkborgarna med nackskott, för att jag ska kasta ut apparaten. Man får lära av de bästa och helt enkelt vända andra nacken till, om ni förstår vad jag menar.
Men det här med ”oberoende radio”. Jag vet inte, jag.
I min ungdom tycktes Gud fader själv ha givit detta land till Socialdemokraterna. Det hände visserligen att det blev borgerlig regering, men det var en avvikelse, kanske till och med ett slags skämt. Det var de borgerliga partierna också. Lite som marionetterna i det polska bondepartiet under kommunisterna.
Tingens ordning speglades tydligt i den ”oberoende radion”. Inte så att den alltid strök sossarna medhårs. Men över alla sändningar vilade självklarheten att Sverige var sossarnas angelägenhet. Allt annat var snickarglädje.
Det var egentligen först när regeringen Reinfeldt var på väg mot seger, som något hände.
Det var påtagligt. Paneler som tidigare bestått av två från vänster och en från höger, bestod plötsligt av två från höger och en från vänster. Vinklingar blev annorlunda. Vänsterfolk irrade förvirrat runt i radiokorridorerna, ovana att inte alltid spela på hemmaplan.
Nu har det i ett par år legat i luften att sossarna ska vinna. Och vad har hänt med den ”oberoende radion”? Jo, det är två vänster och en höger i panelerna igen. Humorprogrammen mal på, alltid från vänster. Radioteatern gjordes ett tag om till propagandafabrik. Och så vidare.
Jag tror att det just är den krampaktiga viljan att bevisa ”oberoende” som gör att public service-radio alltid och ständigt sneglar på vilka som sitter vid makten, eller snart kommer att göra det.
Det gör att verksamheten marineras i politiskt beroende, även om ambitionen är den motsatta. P1 är nog den politiskt mest trendkänsliga radiokanal jag känner till.
Men när man väl accepterat det, finns mycket bra att lyssna till.