Kan man inte få bestämma själv?
Tar det aldrig slut?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hur många pekpinnar talar vi om? Och när ska de tystna?
Sen hettade det till.
Vi började pluta med munnen. Och brösta upp oss. Knapparna knäpptes upp och kjolarna stod rakt ut med hjälp av en ståltråd som vi trädde in i spetsen på underkjolen.
Det skulle bli värre.
I mitten av sextiotalet började den sexuella revolutionen småmullra. Först begrep vi ju ingenting, men sedan började vi klä av oss. Hotpants. Kort, kort, kort. Så kort ser man inte skymten av idag. Unisex. Pekpinnen uppmanade oss att klä oss likadant som killarna, men det var det ju ingen som gjorde. Psykedeliska mönster. Vita lackstövlar. Tuschade rådjursögon.
Så kom reaktionen.
Befrielsen var nära.
Ja, ni vet.
Behån i sophinken. Spindelhåren som växte fritt över benen. Hårtofsar i armhålorna. Jeans, en fläckig t-shirt och träskor. Virkade västar. Vinröda mysbyxor och kinaskor. Flower-power och second hand. Det var "fritt" och pekpinnen gastade: "Inget smink, tjejer." Och då målade vi oss inte.
Så kom åttiotal.
Och nu skulle vi bli kvinnor igen. Amazoner. Vi skulle in i karriärsvängen och pekpinnen tyckte att vi skulle klä oss i kritstreck med fula axelvaddar.
Det var slingback, fluffigt hår och i de allvarligaste fallen var det även en knytblus. Och det mest intressanta: under den där supermanliga outfiten var det plötsligt rakat och underkläder i spets.
Resten kan ni.
Märkeskläderna på nittiotalet. Armani, Donna Karan och Filippa K. Kändismodet och så Big Brother-brudarna som bara tog över med sina fläskläppar, urringningar och platinablonda hår. Stringen.
Och så tvåtusen med H&M och Zara. Accessoarer och väskor med hundra lås. Och så jeansen som börjar vid naveln. Läderstövlarna och glittertopparna.
Men vad ska hända nu?
Kastar mig över ett reportage om 40-plussare i engelska Style. "Se bra ut för din ålder" är rubriken. Men vad är det här? Varför skriker plötsligt pekpinnen så många no, no, no. Visa inte klyftan. Dölj dina blomkålsknän och skrynkliga armbågar. Inga röda läppar. Inga skrikiga färger och absolut inte långt hår. Akta dig för glitter. Och vad du än gör - bli inte för benig och smal.
Fan, kan inte de där pekpinnarna lära sig att hålla tyst?