Guillou utmanar näthatarna
Nu utmanar Jan Guillou näthatarna.
Här ger han sin syn på hatet som sprids mot framförallt kvinnor på nätet – i kommentarsfält, på bloggar och via mejl.
I dag söndag kl 15.00 livechattade Guillou om näthatet – i direktsänd tv här på aftonbladet.se. Läs chatten nedan.
På sätt och vis är det en förolämpning att inte hotas med ond bråd död, gruppvåldtäkt och straffknullning av sverigedemokraterna. Jag känner mig som en del tyska författare som i maj 1933 blev förbisedda när nazisterna organiserade bokbål. Vad är det för fel på mina texter? Eller är det bara att jag är man?
Frågan saknar inte seriöst historiskt intresse. På antik grekisk keramik hittar man uttrycksfulla bilder på hur grekiska soldater våldtog besegrade persiska soldater. Att våldta en man, var tanken, är en ännu större kränkning än att våldta en kvinna. Möjligen lägger sverigedemokraternas homofobi hinder i vägen för sådana hot, liksom deras kvinnohat stimulerar deras huggreflexer. En ofrånkomlig iakttagelse, när Aftonbladet i onsdags presenterade en kavalkad av hot och näthat som riktas mot våra kvinnliga kolumnister, var just det dominerande inslaget av frustrerad sexuell längtan. Våta drömmar, alltså.
Några av de värst trakasserade och hotade är ju påfallande vackra kvinnor, åtråvärda långt bortom unga sverigedemokraters manliga resurser. Därför faller det vanligaste av alla argument hos dessa hatskribenter – ”problemet är att du får för lite kuk” – på sin närmast tragikomiska orimlighet. Rent sakligt har vi nämligen att göra med det motsatta problemet. Näthatande sverigedemokrater får för lite fitta. För att uttrycka saken på deras eget språk.
Det är inte så att det jag skriver i Aftonbladet slinker förbi ostraffat av näthatarna. Tvärtom är det ett problem att kommentarsfälten efter varje politisk diskussion om exempelvis människors lika värde, eller något annat lika upprörande, riskerar att omedelbart beckas igen av rasistiska tillmälen som kan göra tidningens ansvarige utgivare brottslig. Därför har Aftonbladet, liksom andra tidningar, helt enkelt tvingats stänga av kommentarsfunktionen i sådana lägen.
Det ogillande som i dessa sammanhang riktas mot mig personligen innehåller bara några få återkommande tankegångar: Jag skriver för dåligt, är för gammal, för ful (för stort huvud och för korta armar), är för politiskt korrekt eller kommunist, okunnig och korkad.
Det är argument som är lätta att tåla. Särskilt det där om att skriva för dåligt, eftersom de som säger sig vara upprörda på den punkten vanligtvis har betydande svårigheter med såväl stavning som särskrivning och grammatik.
De aggressivt välmenande råd jag får från nätbuset handlar i regel om att jag borde byta bostadsort, lämna Östhammar och invandrartäta Östermalm i Stockholm och flytta till någon om möjligt ännu mer invandrartät stadsdel. Eller rent av flytta till Nordkorea eller Saudiarabien, förvisso avskyvärda länder.
Argumentation på den skrattretande nivån är uthärdlig. Återigen är den stora skillnaden att kvinnliga politiska motståndare alls icke behandlas skrattretande.
Och vad beror det på, eftersom det inte kan handla om själva politiken?
Det tänkte jag vi skulle försöka diskutera i morgondagens chatt. I obevakade kommentarsfält är problemet att olaglig rasism kan slinka igenom. Men inte i en chatt, eftersom bemött rasism så att säga neutraliseras rent juridiskt.
Först bara en liten reservation för att undvika onödiga sidospår. Jag påstår inte att alla sverigedemokrater är sexuellt frustrerade näthatare. Det tror jag absolut inte. Däremot tror jag att alla sådana näthatare är sverigedemokrater. Det var mycket talande när en av partiets koryféer för någon tid sedan hotade släppa loss ”fotsoldaterna” på nätet. Partiets ledning tvår sina händer medan ”fotsoldaterna” på SD:s inofficiella nätsajter, Avpixlat och dylika, fungerar som nazisternas SA-busar. På den tiden gatuvåld för att tysta motståndare, i dag nätvåld. Skillnaden är teknisk snarare än politisk. Hatet mot andras yttrandefrihet detsamma.
Hursomhelst. Beror nätbusarnas kvinnohat i första hand på egna sexuella tillkortakommanden? Eller snarare socialt underläge? I vad mån handlar det om klasshat där arbetslösa förlorare ger sig på självförsörjande medelklasskvinnor i medierna? Eller är det bara självklart att högerextremister alltid hatar allt som luktar vänster? Kan det vara så enkelt att dessa stackare tror att våldshot fungerar mycket bättre mot kvinnor än mot män? Kommer Sverigedemokraterna någonsin att öppet distansera sig från sina "fotsoldater" liksom nazisterna gjorde sig av med SA-busarna. Kan man över huvud taget föreställa sig dessa näthatare som något annat än mycket svaga och ynkliga män, om ens män?
Spelar arbetslösheten samma roll för högerextremismen i dagens Europa som på 30-talet?
Kom igen nu småkillar, visa att ni har stake!
Mer vårdade inlägg är också välkomna.
I dag kl 15.00 kan du livechatta med Guillou om näthatet – i direktsänd tv här på aftonbladet.se.