Jag kunde lika gärna slätat över Nasrallah

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För fyra veckor

sedan skrev jag om religion. Det kom en massa mejl, bloggen exploderade. Själv kedjerökte jag av frustration över tjafset med religiösa som missförstod texten.

I förra krönikan körde jag en lättsam historia om en tjej som jag dejtade i Indien; något gulligt och oprovocerande så att inkorgen kunde vila ut.

Mycket riktigt kom det få mejl. ”Skönt” tänkte jag, ”jag ska alltid skriva softa krönikor i stället för att få magsår genom att tjafsa med folk om religion.”

En miss bara:

tjejen i Indien var israeliska.

Någon skrev: Har du glömt vad de gjorde mot Libanon förra året? Min kusin blev nästan dödad där i somras. Varför talar du positivt om Israel? Har du möjligen judisk bakgrund? Jag […] förvånas över din positiva inställning till Israel. Och glöm inte vad de gjort mot palestinier.

Man kan tydligen

inte ens nämna Israel. Beskriv en semesterfling med en israeliska och du har plötsligt ”pratat positivt” om Israel. Bara för att jag skrev att hon var söt. (Det var hon ju, och dessutom intelligent och sympatisk. Nej, hon snackade inte skit om araber. Dessutom var hon halvjemenit och alltså halvarab.)

Vad skulle jag ha skrivit? Att hon hade vassa hörntänder och kräktes blod från palestinska barn?

Innebär älskog

med någon automatiskt att man stöder hennes lands politik? Sedan när blev sex ett politiskt ställningstagande? Jag trodde Israelbojkott handlade om avokado och apelsiner, inte de ljuvligare frukterna.

Om man träffar en amerikanska och äter buske, har man visat support till Bush? Är sex med en ryska okänsligt med tanke på Tjetjenien? Om man har det himmelskt med en kinesiska, har man då skymfat offren på Himmelska fridens torg och gett en ignoransens känga till tibetaner och Falun gong-utövare? Är horisontell halay med en kurdiska förtäckt moralisk support till PKK och därmed antiturkiskt?

I så fall blir det inte mycket tillåtet sex kvar i världen.

Är det okej

att låtsas vara Polen och låta en tyska ”invadera” en, trots att hennes farfar säkert var med i Hitlerjugend? Ska en svenska få leka med ”Bamse” när Sverige säljer Bamsekanoner som används i Irak? Norska? Som de klubbar sälar? Japanska? När zainichi-koreaner diskrimineras där? Burmesiska? När Aung San Suu Kyi sitter bakom galler? Irakiska? Remember Halabja! Indiska? Kashmir!

Jag ber om

ursäkt för min okänslighet. I framtiden ska jag hålla mig till förtryckta och PK-folkgrupper. Åka till Australien med Midnight oils ”Beds are burning”-singel, tända till, köra så det ryker och ha det eldigt i sängen med plattnästa aboriginbrudar. Ni damer från små oskyldiga länder utan kolonial historia och pågående krig såsom Samoa, Niue och Fiji, mejla mig för från och med nu trosbojkottar jag resten av världen.

Visst, jag känner till Israels nutidshistoria, men det var inte direkt så att jag gick ner på Ariel Sharon. Israeliskan var en vanlig tjej som råkat födas i ett ovanligt land. Politik, historia och geografi är en sak, men i mänskliga möten finns det inga gränser, bara individer.

Och nu till

nästa chock: En gång lekte jag ”ockupationslekar” med en libanespalestinska. Nästan som att ha varit nasty med Nasrallah himself. Fick din kusin i Haifa en Qassam-missil i röven och sov på mage i flera veckor? Du vet vem du ska mejla.

Nima Daryamadj