Sverige skulle tvingas gå in i Krimkriget

KRIGSKORRESPONDENTERNA GJORDE INTÅG Striderna dokumenterades bland annat 1855 av den brittiske advokaten Roger Fenton. Här ovan ses hans bild ”Cookhouse of the 8th hussars”, som bland annat visats på National gallery of art i Washington.

Vad som än händer i Ukraina kommer Ryssland aldrig tillåta att flottbasen på det ukrainska Krim hotas. Basen i Sevastopol är den ryska Svarta havsflottans huvudbas och Rysslands enda väg söderut mot Medelhavet och Mellanöstern.

I ett kritiskt läge skulle president Putin troligtvis ockupera Krim, flottbasen får inte gå förlorad.

Namnet Krim är redan förknippat med ett av Europas blodigaste krig, då England och Frankrike för 160 år sedan försökte blockera Rysslands andningshål söderut.

Sverige var den gången redo att gå med i kriget, för länge visste man inte om huvudstöten mot Ryssland skulle sättas in ”mot strupen”, det vill säga mot Sankt Petersburg, eller mot landets ”lilltå” Krim. Sveriges villkor för att gå med i anfall mot Ryssland var att vi skulle få tillbaka Finland, som hade blivit ett ryskt storfurstendöme 1809.

Huvudstriderna kom att stå på Krim. Det var kriget som såg världens första krigskorrespondenter och fotografer. Det var där Florence Nightingale organiserade de första fältsjukhusen. Tack vare henne sjönk dödlighetsprocenten för de sårade från 42 procent till 2 procent. Det var det första ”moderna kriget” med fältuniformer, moderna vapen och familjen Nobels minor användes för första gången.

Även Östersjön drogs in i kriget. Brittiska och franska fartyg sändes in för att blockera ryska flottan och hejda alla ryska handelsfartyg och förstöra hamnarna. De allierades örlogsskepp var de allra modernaste som drevs av ånga men hade seglen kvar. De flesta av de ”ryska” fartyg som förstördes var i själva verket finska och hamnarna låg i Österbotten.

Under kriget kom nästan hela den finska handelsflottan att försvinna; över 270 fartyg kapades eller sänktes av brittiska flottan, vilket självklart skapade en stark antibrittisk stämning i Finland.

De stora ryska baserna Sveaborg och Kronstadt, även hamnen i Åbo, skyddades av Nobels nytillverkade minor. Bara Österbotten låg öppet. Uleåborg och Brahestad härjades och brändes svårt.

Då vändes blickarna mot Åland, där ryssarna höll på att bygga en gigantisk fästning vid Bomarsund. Tanken var att förvandla Åland till Östersjöns största fästning. Det skulle bli Rysslands lås för hela Östersjön, varifrån de kunde blockera både Bottniska viken och Finska viken samt stänga av farleden till Stockholm.

Det ännu neutrala Sverige deltog aktivt i planeringen av attacken mot Bomarsund. De allierades plan var att anfallet skulle få Sverige med i kriget, samtidigt som de skulle få en bas för framtida operationer. 12 000 franska soldater gick i land på Åland. Bomarsund besköts av brittiska fartyg från sjösidan och av fransmännen på marken. Efter en vecka gav ryssarna upp.

Frankrike ville nu ge Åland till Sverige. Oscar I tvekade. Hur skulle han ensam kunna försvara Åland mot framtida ryska motattacker? I stället beslöts att Bomarsund skulle jämnas med marken, vilket också skedde.

Så angreps Sveaborg i 47 timmar, då över en miljon kilo projektiler avfyrades mot den forna svenska fästningen, som vid den tiden hette Viapori på finska. Men fästningen höll.

Nya planer gjordes upp för attacken mot Petersburg, med svensk medverkan. Efter kriget skulle Sverige och Finland bilda en federation under svensk ledning.

Då, i januari 1856, när allt skulle dra igång på allvar, kom freden, kriget var slut. Sverige hade inte vunnit någonting annat än ny ovänskap med Ryssland. I freden bestämdes att Åland för all framtid skulle förbli obefäst och inga ryska trupper skulle förläggas där.

Detta var sista - eller ska man säga senaste? - gången som Sverige blandade sig i en storpolitisk konflikt och sista gången de ansvariga var redo att kasta in hela den svenska armén i ett anfallskrig.

Sedan dess växte den svenska neutralitets­doktrinen fram, den som, mer eller mindre konsekvent, har styrt svensk utrikespolitik fram till 1990- talet.

VISSTE DU ATT …

… det i Bernadottearkivet finns dokument som visar att de allierade med Sverige skulle kasta in 150 000 man och en flotta med 30 fartyg och 250 kanonbåtar i anfallet mot Sankt Petersburg? Sveriges östgräns skulle dras vid Nevan och Sankt Petersburg skulle göras till en fri handelsstad garanterad av de allierade.

… Krimkriget var familjen Nobels internationella genombrott? Uppfinnaren Immanuel Nobels land- och sjöminor blev en succé. Nobels fabriker sysselsatte över tusen arbetare. Men då kriget tog slut och beställningarna upphörde ruinerades Immanuel och lämnade Ryssland. Sönerna, bland dem Alfred, stannade kvar och satsade på nya lysande projekt, bland annat olje­utvinning.

… fästningen Sevastopol klarade sig? Tusentals soldater dog av sjukdomar och umbäranden. Nu utfördes vansinnes- attacken känd genom Tennysons dikt ”The Charge of the Light Brigade” då lord Cardigan ledde kavalleriet med dragna sablar mot hundratals ryska kanoner. Lorden och bara drygt hundra man överlevde. Efteråt roddes lorden över till sin lustjakt, där han tog sig ett varmt bad och drack något starkt.

Följ ämnen i artikeln