Här har ni inflationens verkliga förlorare
Publicerad 2022-08-22
I stressade situationer är det lätt att drabbas av tunnelseende och bara fokusera på det som händer precis framför näsan. Välkommen till Sverige.
“Är det inte sjukt hur mycket en macchiato kostar nu för tiden?”.
“Två procent i ränta på ett bolån, det är ju vidrigt!”.
På andra håll: snäppet jobbigare läge. I Sri Lanka, om ni har missat det , råder sedan en tid fullt kaos. I somras stormades presidentpalatset av invånare frustrerade över en ekonomi som körts i botten av den politiska eliten. Den tändande gnistan var en inflation bortom kontroll, 55 procent i juni. Med skyhöga räntor kan Sri Lanka inte längre betala av på sina skulder och är i praktiken i konkurs. Det råder brist på bränsle och en växande del av befolkningen har inte råd att köpa mat.
Krisen i Sri Lanka är sannolikt bara en försmak av vad som väntar.
Kombinationen av pandemiförsvagade ekonomier och stigande priser har utvecklats till en mardröm för tredje världen.
Under åren efter finanskrisen 2008 pressade centralbankerna i väst ned räntorna till noll, vilket gjorde det billigare att låna även för mindre bemedlade länder. Skulderna växte i rekordfart.
Nu har de utländska kreditgivarna lagt benen på ryggen och räntorna gått i taket. Enligt Internationella Valutafonden IMF sitter minst 53 utvecklingsländer med ohållbart höga skuldberg.
Krisen har också sänkt värdet på många fattiga länders valutor.
Det gör import av olja och mat ännu dyrare liksom att betala på utlandslån.
Redan före kriget i Ukraina gick 770 miljoner människor hungriga, enligt FN, den högsta siffran sedan 2006.
Nu är de ännu fler.
I östra Afrika som dessutom drabbats av extrem torka hotas 50 miljoner människor av akut brist på mat.
Jan Egeland, generalsekreterare för Norska Flyktingrådet, har kallat det för ”mega-krisen ingen pratar om”.
Allt detta skapar dålig stämning på en helt annan skala än den svenska medelklassens raseri över ägg- och dieselpriser.
Analysfirman Verix som mäter social oro spår i en analys att 75 länder står inför växande folkliga protester mot slutet av 2022, drivet av osäker tillgång till mat och sviktande ekonomi.
Åter till Sverige.
I torsdags presenterade finansminister Mikael Damberg sin höstprognos som pekade på en kommande lågkonjunktur. Helt barskrapade är vi inte, den offentliga sektorns skuld spås falla från 36 procent av BNP ifjol till rekordlåga 25 procent 2025. Genomsnittet i EU är 90 procent. Skillnaden motsvarar för Sveriges del runt 3500 miljarder.
Därmed inte sagt att det är läge att sprätta iväg denna kassa hur som helst, vid en djup kris kommer bufferten att behövas.
Inför valet har flera partier ändå valt att strössla med pengar för att locka väljare. Moderaterna lovar förutom elstöd stora skattesänkningar. Men hur går det ihop med snacket om ansvarsfull finanspolitik?
Jo, partiets ekonomer har rotat igenom alla statsbudgetens lådor och hittat en dold skatt som kan betala nästan hela kalaset.
Partiet vill spara 21 miljarder kronor på Sveriges bistånd , en minskning mer mer än en tredjedel jämfört med nivån 2021.
“Minska biståndet. Vi har stora problem på hemmaplan”, har moderaternas ekonomisk-politiske talesman Elisabeth Svantesson dundrat i kampanjannonser.
”Stora problem?” En vanlig man på Sri Lankas gator skulle nog fnissa hysteriskt.
Sverigedemokraterna vill gå ännu hårdare fram och halvera utlandshjälpen.
Men även den sittande regeringen har valt att minska rejält på biståndet under 2022 med hänvisning till att pengarna ska gå till att ta emot flyktingar från Ukraina. Inget annat rikt land har skurit så mycket, enligt en genomgång av organisationen Concord.
Bland det som fått stryka på foten är bland annat klimathjälp till östra Afrika.
Timingen för detta, apokalypsåret 2022, framstår som lite udda.
Ungefär som att skänka ett par tumvantar i en värmebölja men kräva tillbaka dem när första snön faller.
Det svenska valet lär bli en rysare. Men oavsett utgång ser egoismen ut att få egen majoritet.
