Mejla

Britta Svensson

Dags att prata mer om psykisk ohälsa hos äldre

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Hur mår 85-plussarna?

En tredjedel av alla kvinnor 85 år och äldre tar antidepressiva läkemedel. Män i den åldersgruppen är hårdast drabbade av självmord.

Och det talas inte ett dugg om det.

Först kunde jag inte tro på siffran, när jag såg den nämnas i förbigående i en artikel som (förstås) handlade om ungas psykiska ohälsa.

En tredjedel?

Vad händer med kvinnor 85+ som gör att de blir deprimerade? Hur kommer det sig att denna grupp, som är född på 30-talet och tidigare, är så benägna att ta de här medicinerna? Och hur tänker läkarna som skriver ut den?

Jag undrar verkligen över svaren.

”Det är dags att prata mer om psykisk ohälsa hos äldre, hur den kan behandlas och förebyggas”, skriver Britta Svensson.
Foto: Pontus Lundahl / TT
”Det är dags att prata mer om psykisk ohälsa hos äldre, hur den kan behandlas och förebyggas”, skriver Britta Svensson.

Det är knappast fokus på vad 85-plussare tänker och känner. Opinionsundersökningar görs numera på webben för gruppen 18-79 år. Äldre än så sägs inte vara tillräckligt digitalt kunniga för att delta.

Men det finns metoder för att inkludera äldre upp till 84 år i vissa undersökningar. Till exempel skickas Folkhälsomyndighetens stora nationella folkhälsoenkät ut till svenskar upp till 84 år.

I år ska den enkäten gå ut till 120 000 personer. Då fick ett antal professorer och sakkunniga spel och ifrågasatte varför inte 85-plussarna fick vara med.

Eva Eriksson, 73, stridbar ordförande för SPF Seniorerna och före detta riksdagsledamot för Folkpartiet, var en av dem som tog till storsläggan.

Hon tyckte att detta är ett exempel på olycklig strukturell åldersdiskriminering. Alltså diskriminering som inte utövas av en enskild person, utan av en samhällsstruktur.

Det är verkligen besynnerligt att Folkhälsomyndigheten, som ska arbeta för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen, är så ointresserade av hur 85-plussarna har haft det under pandemin, som påverkat dem mer än några andra svenskar.

Men tre veckor efter debattartikeln föll de till föga: ”Till denna omgång av enkäten kommer även frågorna att ställas till ett extra urval av den äldsta åldersgruppen, 85 år och äldre, för att se hur deras hälsa har sett ut under den pågående coronapandemin”.

 

Andelen självmord per 100 000 invånare är högst i åldersgruppen 85+. Det är främst män i den åldern som tar livet av sig. Kvinnorna, som sagt, äter antidepressiva till större andel än någon annan åldersgrupp.

När jag försöker förstå varför hamnar jag på sidor för läkare som försätter mig i ett tillstånd av djup förtvivlan. Det står att äldre bara får läkemedel, inte samtalsbehandling eller psykoterapi. Men också om läkares ”nihilistiska inställning” att det inte går att behandla depression hos äldre.

Läkarna uppmanas att ägna längre tid åt äldre deprimerade patienter, men ”åldersskillnad mellan yngre personal och en äldre patient kan innebära kulturella skillnader mellan generationer med konsekventa hinder i kommunikationen”.

”Det borde pratas mer om psykisk ohälsa bland unga”, stod det i Dagens Nyheter i veckan. Jag tror faktiskt inte det. 

De kommande åren växer gruppen 80-plussare enormt, när de stora 40-talistkullarna blir äldre. Det är dags att prata mer om psykisk ohälsa hos äldre, hur den kan behandlas och förebyggas.

 


Är du äldre och lider av psykisk ohälsa? Skriv till mig och berätta om vilken behandling du får eller inte får. Du är helt anonym och inget du skriver hamnar i tidningen om du inte själv vill det.

Har du en förälder eller annan äldre anhörig som får antidepressiva läkemedel? Jag vill gärna veta hur behandlingen ser ut och hur du uppfattar den. Mejla till britta.svensson@aftonbladet.se

Jag ber er höra av er för jag känner att jag vet för lite om detta. Trots höga siffror på medicinintag är depression också underbehandlad hos äldre. Medan andra får jobbiga läkemedel i onödan.


Publicerad:

LÄS VIDARE