Glöggdoften – det enda som finns kvar av julen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är tomt.
Det är öde och tomt här hemma.
Ja, julen finns ju kvar. Den prålar litet bortkommet i vinklar och vrår. Glada juldukar och juleljus. Tulpaner, glaskulor och ståtliga amaryllisar.
Men det är som om julen vet sitt öde.
Sin plats.
Att den är förgänglig. Att det bara handlar om en kort och uppblossande nådatid. Att den snart vräks ut.
Och glöms bort.
Som om den aldrig någonsin funnits.
De flesta av mina vänner har redan övergivit den svenska julen. Och det var fort gjort. Dagarna före jul satte de sig på olika plan och drog iväg till Afrika, Italien, Thailand och Spanien. Och i förrgår lyfte ett flygplan med äldste sonen och min nästan svärdotter. Destination: Los Angeles, USA.
En nådatid, tänkte jag. Men jag har inte sagt någonting. Nej, inte nu. Julen är väl ändå glädjens högtid. Eller hur?
Och allt kommer ändå att uppenbara sig.
Att en flygbiljett snart kommer att kosta skjortan, hur mycket som helst.
Ja, doften av julglögg dröjer sig ännu kvar här hemma.
Men det är ändå tomt.
Öde och tomt.
Läser i en tidning att dejtingsajten Match.com har frågat sina singlar vilken som är den värsta högtiden.
Julen tycker männen. (42,5 procent.)
Nyår tycker kvinnorna. (37 procent.)
Vet inte vad jag tycker är värst. Jag har aldrig varit ensam en jul. Och nyår? Tja, där har det väl varit några kritiska ögonblick, då när själva dingdånget satt igång och man har upptäckt att det inte finns någon att höja glaset med.
Ingen att se i ögonen.
Och det är då man har ställt sig och stirrat ut genom fönstret och sett hur nyårsraketerna genomkorsat natthimlen och önskat att allt skulle vara över. Att folk där nere på gatan ska sluta tjoa och gå hem. Men det har ju varit innan nyårs-sms:en börjat komma. Innan sms:en från alla ungar, kompisar och ex börjat plinga.
Vet inte om jag hört rätt i årets julmummel. Eller om jag kanske har missförstått, förvanskat, överdrivit eller feltolkat.
Eller om jag bara har önsketänkt.
Att jag hört det jag velat höra.
Hur som helst så har jag hört många säga: ”Nästa år gör vi något där alla kan vara med. Vi gör något stort ihop.”
En grad högre temperatur?
En grad öppnare cirkel?
Ja, varför inte?
Nu önskar jag i alla fall er alla – ett Gott Nytt År!