13 bildande tips till Laila Freivalds
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I tsunamins spår koketterade Laila Freivalds upprepat med orden: "Jag lyssnar inte på nyheter."
Som minister för utrikes ärenden braverade hon: "Jag reser så mycket, jag hinner inte läsa tidningar."
Jisses! Ni hör tonen. Jag är för fin för det som händer i världen. I tidningarna är det mest skandaler. I teve är det mest strunt.
I statsrådets malliga ton läser vi in: Jag sätter mig över det oberäkneliga och komplicerade.
En så dryg och förmäten inställning! En sån spottloska i ögat på vanligt folk som håller sig orienterade genom att läsa och välja rätt på fjärrkontrollen!
Hur klarar hon sig? Människan måste ju ha något att säga, när hon i Bryssel och Bangkok träffar andra ministrar. Freivalds har svaret: "Jag låter mig informeras av mina medarbetare." Aha, Hans Dahlgren läser tidningen åt henne. Så tryggt.
Men otillfredsställande. Tänk om det blir känt för Freivalds samtalspartner - andra EU-länders utrikesministrar eller Kofi Annan eller Fidel Castro - att här kommer Sveriges utrikesminister och hon hänger inte med i vad som händer och hon läser inte tidningen.
Inte bra. På förekommen anledning upprättar jag därför listan över nya medievanor för statsrådet Freivalds.
Hon ska som andra någorlunda bildade människor från och med nu läsa följande:
1 Börja morgonen med International Herald Tribune. Det är inget exklusivt; den bärs ut med de andra morgontidningarna. Strunt i Svenskan och DN, låt Dahlgren skumma dem. Koncentrera dig, fru Freivalds, på kolumnisterna Cohen och Vinocour på sidan två, och på Kristof och Tom Friedman på op-ed-sidan. Med dem har du grepp på EU och världspolitik, finner engagemang för globalisering och mot folkmord i Darfur.
2 Logga in dig på Guardian. Läs som speciell intellektuell stimulans Simon Jenkins åsikter.
3 Missa ingen fredag The Economist. Läs den från pärm till pärm. Måste statsrådet sålla, välj i tur och ordning a) ledarna, b) dödsrunan, c) insändarna och d) bokrecensionerna.
4 Komplettera med att varannan vecka ta de fyra fem bästa artiklarna ur New York Review of Books. För mig personligen är Review visserligen för politiskt korrekt och vänstervinklad. Men den skänker näring för intellekt och bildning.
5 Läs också ett par artiklar i Weekly Standard för att veta hur "fienden", the neocons, tänker.
6 Om språken inte lägger hinder, är en halvtimme i veckan med tyska Die Zeit och franska Le Nouvel Observateur stimulerande.
7 Fru Freivalds har understrukit att "jag reser så mycket." Utnyttja detta faktum till att på flygplatser hugga en Vanity Fair, en Spectator eller en New Yorker. I dem möter du vanvördighet och får inblick i kosmopoliters tankevärld.
Detta är en god start. Men jag rekommenderar också fru Freivalds till följande:
8 Starta morgonen med tio minuter BBC World eller CNN. (De är på hugget inte bara vid naturkatastrofer. De följer världspolitik och val, sådant som en utrikesminister ska ha i blodet.)
9 Skaffa en nyhetsbyrås flash-service till mobiltelefonen. Det tar en sekund att titta efter vad som hänt. Men det dröjer en vecka innan svenske ambassadörens rapport kommit till Gustaf Adolfs torg.
10 Sätt upp en världskarta på väggen i tjänsterummet i Arvfursten palats. Det besparar ministern geografiska blamager. (Irak finns med, Phuket också.)
11 Ha en teveapparat med CNN rullande i ett hörn av arbetsrummet. Även med ljudet avslaget märks när något stort hänt.
12 Lyssna på radions lunch-eko. Det rymmer fler utlandsinslag än andra ekosändningar.
13 Vik söndagseftermiddagen till att klockan 16 se BBC Worlds kvicka "London correspondent" med the best and the brightest i Londons medievärld, klockan 17 CNN:s "Late Edition" och klockan 18 Tim Russet i CNBC:s "Meet the Press". (Jag donerar gärna en parabolantenn till utrikesministern för att bryta hennes mentala isolering.)
Det är bara på papperet det här programmet ser hårt ut. Det är några timmars ansträngning i veckan för att gå från tsunami-Freivalds zombietillstånd till att bli en modern kvinna på hugget.
Sedan ska inte längre Freivalds och Boulevardteatern klinga lika komiskt som Rosengren och Tabu.