Dags att bryta det bisarra dödläget
Det finns goda skäl för utredarna att vägra förhöra Julian Assange på Ecuadors ambassad.
Åklagaren borde icke desto mindre sätta sig på ett plan till London och försöka bryta det bisarra dödläge som i dag fyller ett år.
Assange är rädd för att spärras in i en amerikansk fängelsecell och lämnar därför inte ambassaden. Åklagare Marianne Ny är obeveklig: Han ska förhöras i Sverige. Punkt slut.
Det är, snart tre år efter att Assange häktades i sin frånvaro misstänkt bland annat för våldtäkt, hög tid att lösa denna absurda situation.
Åklagarens hållning är för all del begriplig. Det är mycket mer praktiskt att ha Assange i Stockholm. Efter ett första förhör kommer det säkert behövas ytterligare för att ställa kompletterande frågor.
Det skulle bli ett himla flaxande fram och tillbaka till London om hon skulle gå Assange till mötes. Vid en eventuell rättegång måste den misstänkte dessutom fysiskt vara på plats.
Men det finns inga lagliga hinder mot att förhöra Assange i Storbritannien. Detta påpekade till exempel Stefan Lindskog, justitieråd i Högsta domstolen, i ett anförande i Australien tidigare i år.
Ett förhör i London skulle, om inte annat, ge åklagaren en möjlighet att förklara det rättsliga läget. Assange befarar nämligen att tortyr och dödsstraff väntar i USA.
Han har krävt garantier för att Sverige inte lämnar ut honom. Det går inte att ge honom sådana, om inte annat för att USA inte har begärt detta. Hur ska Sverige kunna lova avslag på något som inte ens har framförts?
Men det skulle av flera skäl vara i princip omöjligt att gå Washington till mötes om en begäran skulle föras fram.
1. Sverige har förbundit sig att följa Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Där finns ett förbud mot att lämna ut människor som riskerar dödsstraff, om det inte finns garantier för att det inte verkställs.
2. Eftersom Storbritannien har beslutat att skicka Assange till Stockholm i enlighet med den europeiska arresteringsorden så kan inte Sverige gå USA till mötes utan att även London ger sitt godkännande.
Amerikanska myndigheter skulle slippa trassel med två stater om de vände sig direkt till Storbritannien med en förfrågan.
3. I utlämningsavtalet mellan Sverige och USA finns ett uttryckligt förbud mot att föra över människor som misstänks för politiska eller militära brott.
Sverige har alltsedan skyskraporna föll varit deprimerande osjälvständigt i förhållande till supermakten, men hur ivrig regeringen än skulle vara att göra Barack Obama glad så har jag svårt att se hur dessa tre hinder ska kunna passeras.
Men en förklaring av detta slag skulle troligen inte hjälpa. Assange tycks ha havererat. Han borde ha infunnit sig i Stockholm för länge sedan. Möjligen hade förundersökningen slängts i papperskorgen efter förhören.
Att den har lagts ner och återupptagits indikerar att bevisningen inte är särskilt stark.
Men nu är det som det är. Och för varje dag som går bleknar minnesbilder, vittnesmål blir mindre värda, utredningens kvalitet försämras.
Åklagaren borde vika ner sig.
Av hänsyn till två kvinnor som ännu inte har fått sin sak prövad.
Och faktiskt även av hänsyn till en livrädd, vithårig foliehatt som har låst in sig i ett rum i London.