Håll er till miljön, Mutt och Lillemets
Herman Lindqvist: Sverige skulle inte ha vare sig fred eller frihet utan våra så kallade krigarkungar
Två miljöpartister i riksdagen, Valter Mutt och Annika Lillemets, vill att vi ska flytta bort statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i Stockholm till mer diskreta platser eftersom de är krigarkungar och står för ”krig och svenskt imperialistiskt strävande”. De vill i stället ha symboler för fred och frihet. Deras motion är ett praktfullt bevis för att de helst bör hålla sig till miljön. Om historia vet de ingenting.
Faktum är att Sverige inte skulle ha vare sig fred eller frihet utan våra så kallade krigarkungar. Att Sverige ser ut som det gör i dag på kartan, att vi har de gränser vi har, är ingen gåva av gud utan resultatet av en lång serie blodiga krig. Friheten och freden får man inte gratis.
Under Gustav II Adolfs tid i början av 1600-talet blev Sverige en stormakt i Europa. Det kostade hundratusentals människors liv, men Sveriges expansion pressade fram en snabb utveckling av riket. Under hans och hans efterföljares tid på 1600-talet lades grunden för det moderna Sverige. Vår nuvarande administration byggdes upp, hovrätter grundades. Vi fick ett postverk och den första dagstidningen. Ett vägnät skapades, gruvor och industrier grundlades. Stockholm blev den permanenta huvudstaden med ämbetsverk och kanslier. Sverige fick en av världens äldsta riksbanker och Europas första sedlar. Nya universitet grundades (Dorpat och Åbo Akademi). Tusentals utländska experter kallades in för olika områden, valloner för järnhanteringen, balter, tyskar, skottar, holländare och fransmän för att tjänstgöra som officerare, ämbetsmän, arkitekter och konsthantverkare. Många nya städer grundades, till exempel Göteborg. Stormaktstiden var en dynamisk utvecklingsperiod för Sverige. Detta tack vare Gustav II Adolf, som Sveriges riksdag redan på 1600-talet gav titeln ”Gustav Adolf den store”, en titel som ingen sedan dess tagit bort, alltså heter han så fortfarande.
Karl XII var långt ifrån den galning han numera brukar framställas som. Han gjorde givetvis många misstag men hade han inte gjort som han gjorde då Sverige angreps av en mäktig allians år 1700, så hade Sverige inte funnits i dag så som det ser ut på kartan. Danmark hade tagit tillbaka alla de sydsvenska landskapen plus Bohuslän och Jämtland. Ryssland hade troligtvis tagit hela norra Sverige och Polen-Sachsen hade kanske nöjt sig med Gotland. Vad hade funnits kvar då?
Varför försöker Valter Mutt inte flytta på Gustav Adolf-statyn i Göteborg och varför låter Annika Lillemets Folke Filbyter stå kvar på torget i Linköping? Våra statyer och minnesmärken påminner inte bara om vår och våra städers historia, de är också minnesmärken över svunna tider, hur man tänkte då, vilka ideal man hade då. Det är detta som är historia, summan av hur våra förfäder tänkte, vad de gjorde, vad de kämpade och dog för. Tack vare dem står vi där vi står i dag. Vi ska hedra dem som dog och kämpade för Sverige. Mutt och Lillemets kan återgå till motioner om något de kanske känner till. Miljön?