Jag mötte våren på resan mot Danmark
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I går ville ödet att jag skulle möta våren så jag styrde söderut med Lambchop i stereon. "Sunrise" är vårens signaturmelodi, med stråkar kvittrande som fåglar jag glömt namnet på. Men känslan sitter i. Rullar ut ur stan. E6 genom Halland är kanske vår vackraste väg med havet till höger hela tiden.
Bilen styr sig själv. Jag sitter nästan sysslolös. Mina skor är slitna och klockarmbandet sprucket. Det är sånt man ser när det våras.
Farthållaren håller farten. Det är så enkelt nu för tiden. Jag ringer till Uppsala, Stockholm och Göteborg medan bilen passerar Asige och Berte, fula ortnamn i en vacker bygd. Jag trivs bäst i öppna landskap. Nu glittrar havet. Klockan är kvart i tio. Termometern visar 9 grader. Jag är några dagar från 48 och lycklig över att fortfarande bli lycklig av vårens ankomst. Ännu en gång har vi ålat genom nyckelhålet. Nu väntar belöningen.
Över Hallandsåsen sjunger däcken. Den känslan är alltid speciell, med landet i ryggen och världen framför vindrutan. Jag minns första gången, nyklippt i baksätet i en vit Folkvagn. Det var som en uppenbarelse, att kunna se över till ett annat land. Nu är det en mur av långtradare som stjäl utsikten mot Danmark. Tonvis av produkter flyttas kors och tvärs över EU.
I Malmö blåser det. På västra hamnen reser sig Turning Torso, HSB:s fallossymbol där lägenheterna kostar mellan 2,2 och 13 miljoner. Då får man "uppleva ett boende med service och komfort på en helt ny nivå". Tanken svindlar.
Jag stannar vid Pildammsparken för att köpa snus. Då ringer min fru. Hon är i Minsk. Det ligger i Vitryssland, bortom östra EU. Hon vill bara berätta om en fisk som ligger hemma i kylen och ska stekas. På vägen mot Öresundsbron kör jag fel och hamnar i en by från Edvard Perssons tid. Det är tvära kast.
Jag hittar bron, stannar vid en vägtull. Drar kreditkort i en automat.
Nästan halvvägs över bron är soldiset intensivt från söder. Det känns som god strålning. Termometern visar 14 grader. Jag bromsar in och vevar ned rutan. Våren bokstavligen väller in i bilen. Jag andas in girigt och blir för ett ögonblick yr. Sedan är jag i Danmark. Det är ett yndigt land. Vid Höjbro Plads står kaféborden ute. Termometern visar 16 grader. Jag tar en kopp på Café Europa. Det känns logiskt.
Strandvejen är Nordens vackraste väg. Här vilar borgarklassens diskreta charm i karaktärsfulla villor. De som bor här kan se Turning Torso, och le överseende. På färjan från Helsingör stannar jag i bilen och sover. Man får vara glad åt det lilla. Vaknar i fullt solsken och tar på solglasögonen på väg genom tullen. En 745:a med stark bakåtlutning blir invinkad. Ute på motorvägen lagom till kvart i fem-ekot. Göran Persson förklarar att det blir aldrig som förut. Nu måste vi lära oss leva med terrorismen. Fastän vår beredskap är god. Ekot avslutas med en rapport om vårens första tranor.
Jag stannar och tankar. Drar kreditkort i en automat. Sen ringer jag hem och berättar om fisken, och att jag har mött våren. Alla blir glada.