Han sa: Mamma du luktar – svett
Parfym. Vad är egentligen parfym – en doft av parfym?
Är det någonting i stil med – lukta på mig. Här kommer jag.
Eller är det en inbjudan, en förförelse, ett sätt att locka någon att komma nära. Närmre.
Eller är det bara något sinnligt, en njutning full av väldoft.
Vad är då stark parfym?
Här menar jag när doften har gått från vällukt till stank, till en påträngande vämjelig stank.
En människa som stinker parfym – vad vill hon berätta?
Vad vill hon berätta om sig själv?
En gång i början av 80-talet mötte jag en man på Bromma flygplats. Det var en kortväxt man, en man med en stirrande blick och blanka skor. En man i kritstrecksrandig kostym som gick i ett rasande tempo och bar en portfölj i en spikrak arm. Jag visste det inte då, men mannen med dollarblicken var den förste yuppien, en kille som ville erövra finansvärlden.
Och den här yuppien stank.
Han stank parfym.
Minns hur jag blev stående i svängdörren och kikade efter honom. Det var som ett varsel, som om jag anade att den här mannen kom med en ny tid, en ny era med nya spelkort och där det högsta kortet hette följsamhet.
Och hur jag lyckades koppla ihop parfymen med den ”nya dollartiden” kan jag inte förklara.
Hur som – jag fattade ett beslut där i svängdörren.
Aldrig mer parfym.
Så ut med alla parfymer och flaskor på badkarskanten. Till och med deodoranten rök. Åren gick och en dag sa min äldste son: ”Mamma, jag vet inte om en son kan säga så här till sin mamma, men du luktar – svett.”
!
Ja, då blev det ju till att köpa upp sig och sen dess har jag följt spelets regler. Och alldeles nyligen räknade jag till att jag ägde sextioen olika skönhetsprodukter, burkar, flaskor, tuber, hylsor och sprayer. Av än det ena, än det andra – undanstoppat i olika skåp, i små korgar.
Och så händer det igen.
Scenen upprepas, men den här gången var det inte en stirrig dollarman som kom med varslet, det var kvinnor, det var kvinnor i min egen ålder.
Jag var på ett party när jag plötsligt kände den där kväljande stanken av parfym. Och jag tänkte: Hur kan
hundra kvinnor hälla på sig för mycket parfym?
Vad vill de säga? Vad vill de signalera?
Och så tog jag beslutet: aldrig mer parfym.
Men den här gången sparade jag ... deodoranten.