Skenbart lugn i den lilla staden

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Får några ”timmar över” och tar en sväng i den lilla staden.

Det är lugnt.

Det är inte många som är i farten. Bara en och annan cykelhjälm drar förbi.

Öppnar en dörr till en hälsokostbutik vid det lilla, lilla torget. Gångjärnen gnisslar hemtamt.

Där inne är lugnt.

Ja, det här ju ingen flash-flash-butik med profil, köpflås och de rätta egomärkena. Det här är ju mer – ja, hur ska jag uttrycka det hela? Det är mer trofast. Kan man säga så om en butik? Det är litet mer vad du behöver. Som om varorna på hyllorna tänkte mer på dig – än tvärtom.

Jag möts till exempel av en stor hög med honung.

Och här. Jag stannar och fingrar längtansfullt på några plommonfärgade foträta filttofflor med kraftig gummisula. Men, nej, det är otänkbart, de är för fula.

Hiskeligt fula.

De är trollfula.

Och jag är inte där, inte än.

Så jag känner i stället på några ulliga sköna sockor och luktar på en naturtvål. Här finns mycket hemmakokt. Teer från Lendelunden, lugnande oljor och nässelschampo. Och där borta på golvet står en bunt med ryggkliare i en hög glasburk.

Javisst, det här är ju inga toppnyheter. Och jag vet att det finns massor av sådana här hälsokostbutiker i de stora städerna också. Ja, överallt. Samma utbud. Samma märken.

Men det är ändå en skillnad, vill jag hävda.Här i den lilla, lilla staden finns det som ett skyddande lager av ”egentid”. Av slowfox och lugn.

Och kanske är det därför som jag tar mig tid att stå och granska en hylla med varor som jag aldrig tidigare har sett. Det är intressanta fotinlägg och intelligent designade saxar. Det är underligt formade plåster för spruckna hälar och tår. Och så något som heter TocNail Conditioner. En sorts kräm, antar jag, som ska ge dig ”välmående tånaglar”.

Köper så en vit sovtröja och en flaska lavendelolja.

Inget jag behöver.

Betalar och går så ut i den lilla, lilla staden.

Sedan sker allt mycket snabbt.

En bil dyker upp och jag kastar mig mot en husvägg.

Skriker, hytter med näven, samlar mig och svänger runt hörnet. En bil dyker upp och jag ”skuttar” åt sidan.

Två gånger inom loppet av tre minuter har jag räddat mitt eget liv.

Så nu vill jag fort hem till lugnet i den stora, stora staden.

Där kör i alla fall inga bildårar på gågatan.