Om samerna vore indianer skulle vi höra
I tre månader har en häftig, stundom våldsam protestaktion pågått utanför Jokkmokk där naturen hotas av en planerad järnmalmsgruva.
Provborrningar har inletts. Demonstranterna menar att den planerade gruvan ödelägger livet för två samebyar. En vattenkraftsdamm anses hotad och naturen över ett stort område kommer att förstöras för alltid då tunga vägmaskiner, dynamit och borrar gjort sitt för att lämna platsen då lönsamheten minskar.
I dag kommer gruvdemonstranterna till Sergels torg för att protesterna ska höras ända upp till dem som bestämmer. Hittills har protesterna fått, milt uttryckt, ljummen uppmärksamhet i media bortom lokalpressen i Norrbotten.
Tanken slår mig att om det inte var samer i Norrbotten som protesterade utan till exempel indianer i Nordamerika som kämpade för sina rättigheter mot det internationella kapitalet, så skulle förmodligen alla svenska medier vara på plats.
De svenska myndigheternas våldsamma ingripanden i Gállal (Kallak) noteras däremot med en gäspning vid frukostborden i Stockholm. Så här har reaktionerna varit i många sekel över det mesta som händer norr om Uppsala, i synnerhet över det som drabbar samerna. Naturen, rennäring, jakt och fiske väger lätt mot arbetstillfällen, nyinflyttade skattebetalare, gruvinkomster och börsklipp.
I Stockholm har det skrivits 20 gånger mer om en hotad ek på Gärdet i Stockholm, än om den våldtagna naturen i Sveriges vackraste landskap.
Historien om svenskarnas behandling av den samiska befolkningen har aldrig riktigt blivit skriven.
Samerna har alltid knuffats undan och behandlats på ett icke människovärdigt sätt, samtidigt som svenska politiker slagits för andra ursprungsfolks rättigheter och internationellt erkännande.
Levande och döda samer blev naturligtvis särskilt noga undersökta av rasbiologerna från Uppsala på 1920-talet. En del av deras undersökningsmaterial ligger kvar i dammiga lådor och kartonger.
På 1700-talet, då många länder i Europa utvecklade kolonier i alla världsdelar, kungjorde den svenska statsmakten att man skulle förvandla ”Norrland till Sveriges Västindien”. Nybyggare lovades skattefrihet, lösdrivare, arbetslösa, föräldralösa och andra skulle föras upp dit, bara de delade upp jorden. Det blev aldrig någon succé … Resan Stockholm-Umeå landvägen tog 16 dagar på den tiden då Västerbottens län var lika stort som dagens Danmark, Holland och Belgien tillsammans, men med bara cirka 34 000 invånare.
Samerna rörde sig över de väldiga vidderna, nybyggare bodde längs kusten. Mycket snart uppstod konflikter om fiskerätt och betesmarker, konflikter som pågår än. Nybyggarna hade hela statsmakten med fogdar, domstolar, lagböcker och kungliga arkiv på sin sida. Samerna hade bara muntliga löften och gamla sedvänjor att hänvisa till.
De ickesamiska invånarna hade en öppen rasistisk inställning till urbefolkning som inte betraktades som riktiga människor. Det kom tydligt fram under de många försöken att ”civilisera” samerna, att få dem bofasta.
Hur skulle man få ”de kringstrykande lapparna” inordnade i samhället? Ett av Patriotiska sällskapet prisbelönt förslag var att med våld bortföra alla samers spädbarn för att uppfostra dem söderut. Då skulle ju samestammen försvinna av sig självt så småningom. Ett annat förslag var att flytta samernas djur och egendom till soldattorp i södra Sverige.
Enligt förslagsställaren, Magnus Blix, skulle då inom några år det ”svenska mannamodet flytta in uti dessa fega och försagda avfödingar av de forna frostiga och snögiga, det äldsta Sveriges rimtursar”. Man uttryckte sig så på den tiden.
Sekler av förtryck och ibland öppen förföljelse av samerna gjorde att en stor del av dem med tiden frivilligt övergav sin kultur och sitt folk för att inlemma sig i det svenska samhället där de på alla sätt försöker dölja sitt ursprung. I dag lever många tusen samer i Stockholm utan att avslöja sin bakgrund.
Officiell svensk människorättspolitik är att stödja ursprungsbefolkningarnas kamp världen över. Vi vill ge dem människovärde och stolthet över sitt ursprung. Men Sverige är samtidigt ett av få länder i världen som inte ratificerat FN-organet ILO:s konvention om ursprungsbefolkningar och deras rättigheter.
När ska den dagen komma då även Sveriges samer kan sträcka på sig och med stolthet presentera sig som Sveriges ursprungsbefolkning? Kanske Norrland borde ha blivit ett nytt Västindien först och samerna indianer?
VISSTE DU ATT …
… samernas land, Sápmi, sträcker sig över stora delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland? Där bor över två miljoner människor, men bara cirka 80 000 är samer, de flesta bor i Norge.
… samerna sedan 1986 har en egen flagga? De fyra färgerna symboliserar naturen, vattnet, elden och solen. Cirkeln står för andlighet där den blåa halvan är månen, den röda solen.
… samerna kan vara ättlingar till folk som överlevde istiden? Det finns historiska belägg för att de fanns ända nere i södra Finland och över en stor del av norra Sverige redan för över 2000 år sedan. Dna-analyser visar att deras rötter ligger i Europa, inte i Sibirien och inte hos arktiska folk i norra Ryssland.