Hockeyfest i Skåne – dödsryck i Sthlm
Hockeykartan i Sverige har ritats om
Derbyt mellan Malmö och Rögle var inte bara den hockeyfest det alltid är.
Det var också ett bevis på att kartan över hockey-Sverige ritats om.
Medan Stockholmshockeyn ligger i nya dödsryckningar, är det högkonjunktur i distrikt som Skåne och Småland.
Där är hockeyn hetare än någonsin.
Nu blev det här derbyt inget att hoppa jämfota över som objektiv betraktare.
Hafsigt, tillknäppt och målsnålt. Precis motsatsen till när lagen möttes senast och Malmö åkte hem med tre poäng efter 7–6 i Ängelholm. Då var det rena vilda västern.
Men i ett derby spelar det inte så stor roll och hemmapubliken (10 268) gick hem från Malmö Arena lika glada ändå efter derbysegern med 2–1.
Tre poäng är alltid tre poäng och speciellt som Malmö klättrade om Karlskrona (med en match mindre spelad) och la sig på andraplatsen bakom Frölunda.
Rögle ligger betydligt risigare till, men de är fortfarande fyra poäng före Djurgården.
Och skulle de hamna i ett kval, kan jag omöjligt se något allsvenskt lag rubba ängelholmslaget.
SHL-festen är i Skåne för att stanna.
Hockeypamparna slängde igen dörren
Det här är ju två lag som tillbringat större delen av det senaste decenniet i allsvenskan, men som båda tog klivet upp precis som SHL-pamparna skrotade kvalserien och slängde igen dörren 2014-15.
Nu är chansen försvinnande liten både att gå upp eller åka ur.
Och Skåne som distrikt kan skryta med två SHL-lag, vilket de är ensamma om tillsammans med Småland. Tio av de övriga 20 distrikten har ett lag var.
Jag ska väl framhålla att Småland är landets stora hockeycentra numera, med HV71 och Växjö i SHL och tre lag i hockeyallsvenskan (Tingsryd, Oskarshamn och Västervik).
Men Skåne har inte bra två lag i SHL, lillebror Pantern är också på väg att etablera sig i allsvenskan. Mot alla odds och en nästan obefintlig publik.
Dessutom har man tre lag i landets bästa division I-serie, den södra.
I Stockholm kan hockeyfansen bara snegla åt derbyfesterna söderut och säga som i den gamla chipsreklamen - har ni fest, eller?
Det var länge sedan stockholmarna fick uppleva ett SHL-derby. Det är fem år sedan AIK och Djurgården låg i SHL på en och samma gång. Och ska de få se ett derby igen, verkar det mest troligt att det blir i allsvenskan i så fall.
Djurgården sladdar just nu på en kvalplats i SHL, AIK är hockeyallsvenskans stora besvikelse och Södertälje, som trots allt ingår i 08-området, är tvärsist.
Det kan tyckas märkligt då Stockholm fortfarande är landets största distrikt och utvecklar flest talanger. De dominerar ungdomshockeyn.
De var så överlägsna i TV-pucken att distriktet delades upp i två lag, som trots det fortsatte att hålla toppklass bland landets 15-åringar.
Det blev särskilt tydligt i år då Stockholm Nord mötte Stockholm Syd i finalen och vann med 4–0.
Men sedan händer något.
Talangerna försvinner ut i landet och många stannar i utvecklingen och väljer en annan karriär.
Sedan finns det ett helt Stockholmslag i övriga SHL om jag räknar ihop dem alla.
Karlskrona har varit duktiga på att plocka upp Stockholmstalanger som hamnat mellan stolarna. De her ett helt gäng stockholmare i ledande roller, som Mattias Guter, Filip Cruseman, Jimmy Andersson, Alexander Deilert, David Printz och Henrik Nilsson.
Karlskrona som är årets stora sensation i SHL.
I övrigt hittar jag Robin Figren i Frölunda, Joakim Nygård och Andreas Jämtin, Färjestad, Oscar Möller, Skellefteå, Andreas Borgman och Filip Sandberg, HV71, Niclas Bergfors och Niklas Persson i Linköping, Andreas Falk och Anton Hedman i Luleå, Patrik Cehlin i Rögle, Linus Högberg och Philip Holm i Växjö, Johan Wiklander och Tom Wandell i Örebro. Och så backarna Elias Fälth och Lukas Kihlström.
Usla förutsättningar
Men det måste ändå vara något fel när landets största distrikt bara orkar med att ha ett SHL-lag.
Nu är förutsättningarna usla i Stockholm jämfört med alla andra hockeystäder i landet.
Ekonomin är sämre, arenor och träningshallar är inte i närheten av de man skryta med i städer som Jönköping och Karlstad. Eller Göteborg.
Sedan tror jag spelarna själva vet att de utvecklas bättre på mindre orter, där hockeyn är i fokus, eller i Frölundas akademi.
Där är det hundra procent hockey som gäller, nästan obegränsat med istider och kunniga ledare.
Här har Stockholm halkat efter och Djurgårdens försök att kopiera Frölundas framgångsrecept har varit ett fiasko den här säsongen.
Men det är i alla fall en start.
Man gör någonting.
Men frågan är när vi ska få se två Stockholmslag i SHL igen. Jag tror det kommer att dröja.
Det finns inget som pekar på att seniorhockeyn i landets största distrikt kommer att dominera igen som den gjorde förr.
Det är snarare tvärtom.