Hanna Glas trotsade läkarna: ”Blev verkligen rädd”
Möt Hanna Glas i EM-resan
Publicerad 2022-06-15
MÜNCHEN. Hanna Glas, 29, älskar livet som fotbollsproffs i den tyska storstaden München.
Men faktum är att läkare avrådde högerbacken från att satsa vidare.
– Jag blev verkligen rädd. Det var lite avskräckande, säger hon.
Solen gassar på Marienplatz i München när Hanna Glas äntrar uteserveringen. Iklädd en mintgrön jacka slår hon sig ner på en plats i skuggan med det mäktiga nya rådhuset som bakgrund.
– Jag trivs jättebra. Jag kände det direkt när jag flyttade hit. Det gick så fort tills jag kände mig hemma och en del av laget. Det är verkligen min andra familj.
En av anledningarna till att det gick så fort för 29-åringen att komma in i den tyska vardagen är språket. Även om hon fortfarande pluggar tyska vid sidan om fotbollen så pratar hon flytande.
– Jag tror det är oerhört viktigt. Det känner jag är en skillnad gentemot när jag var i Paris. Det var svårt att lära känna sina lagkamrater och det var också svårt i dialogen med tränaren, säger hon och fortsätter:
– Jag märkte snabbt att tjejerna här i laget var mycket bekvämare när de kunde prata tyska. De kunde öppna sig på ett annat sätt. Allting blev bara mycket enklare.
PLUS: Sportbladets betyg på EM-spelarna: ”Djupledslöpningarnas drottning”
Började drömma efter VM 2003
För Glas del började proffsäventyret när hon lämnade Eskilstuna och tryggheten hemma i Sverige sommaren 2018 för den franska storklubben Paris Saint-Germain.
– Det har varit oerhört lärorikt och jag är väldigt glad att jag tog det steget. Det var en anledning till att jag valde att gå utomlands. Jag ville utveckla mig själv både som spelare och person. Då var kanske det här steget jag behövde ta.
Men vägen ut i det europeiska proffslivet har inte varit spikrak för högerbacken från Sundsvall.
– Nej, jag har väl tagit den långa vägen.
Det var på Kubenplan i Sundsvall som resan en gång startade för en femårig Hanna Glas. Numera möts man av en konstgräsplan. På den tiden var det gräs eller grus som gällde.
– Det var mest att det var kul men jag hade så klart drömmar om A-landslaget. Framförallt efter VM 2003 och silvret. Då kände man ”gud vad häftigt att spela med A-landslaget”. Men då kändes det som en dröm som var långt borta.
Som 19-åring värvades hon till den damallsvenska klubben Sunnanå, men det blev inga matcher. På försäsongen åkte Glas på sin andra korsbandsskada i karriären.
– Vi hade haft mycket matcher och i huvudet var jag inte hundra procent återhämtad. Det var exakt samma situation. Jag hade spelat bollen, satte ner benet och seden kom en tackling. Jag var inte riktigt beredd och jag kopplade inte, säger hon.
Året efter fick hon göra sin damallsvenska debut efter att ha värvats till Umeå IK. Under den andra säsongen kom den efterlängtade landslagskallelsen.
– Det var min största dröm. Men den togs ifrån mig bara några dagar innan jag skulle åka dit. När man var så nära.
För bara dagar innan samlingen var olyckan framme. Igen. För tredje gången på fem år åkte Glas på ännu en korsbandsskada.
– Trean var överlägset jobbigast. Jag behövde väldigt lång tid för att hitta motivationen att ta mig tillbaka. Det var oerhört tufft. Men jag är jätteglad att jag , tillsammans med hjälp och stöd av familj och pojkvän, kunde göra det.
Funderade du någon gång på om det var värt allt jobb?
– Ja. Framför allt första veckorna. Då var det extremt tufft. Ska jag göra det här igen? Är det värt det? Ska jag sluta?
”Det var snack om knäproteser”
Det blev inte bättre av att läkarna dessutom avrådde henne från att satsa på en comeback. De var rädda att det inte skulle bli bra i längden.
Trots att det har gått sju år så minns hon det klart och tydligt.
– Det var ett oerhört tufft möte. Det var svårt att ta in vad de sa om vad som eventuellt kunde hända. Det var lite av en chock. Samtidigt hade jag svårt att ta in vad de sa om vad det skulle innebära för mig både som fotbollsspelare och som människa.
Vad sa de att det kunde få för konsekvenser?
– Det var snack om knäproteser vid 30-års ålder. Min mormor, som är äldre, hade gjort två operationer så det kändes ”shit”. Jag blev verkligen rädd. Det var lite avskräckande. Det måste jag erkänna.
Men envis som hon är så valde Glas att ge det ett försök till.
– I slutändan kände jag bara: ”Nu kör jag”. Jag behövde bli frisk och jag har så mycket mer att ge fotbollen. Med facit i hand är jag jätteglad och tacksam att det blev som det blev.
Om någon hade sagt till dig då att du skulle sitta här i dag som proffs i Bayern München. Vad hade du sagt då?
– Jag hade nog inte trott på det själv om någon hade sagt det. Jag hade mest bara varit glad om jag kunde spela fotboll igen. Sen att jag sitter här idag och med de här sista åren bakom mig. Det känns sjukt när man tänker på det på det sättet.
”Ligan får inte den cred som den förtjänar”
Det vimlar av folk som vill se rådhusets klockspel. Vid bordet intill börjar några hundar skälla samtidigt som svenskan ska förklara hur hon ser på den tyska ligans status.
– Jag tycker nog att den är lite underskattad måste jag säga. Jag tycker inte den får den cred den förtjänar. Framför allt när vi ser att Hoffenheim som slutar femma i ligan vinner ganska enkelt mot Rosengård över två matcher. Och de vann mot Arsenal hemma. Det är en extremt tuff och jämn liga. Jag tycker kvaliteten är extremt hög på väldigt många lag, säger hon.
Förutom språket, som hon var inne på tidigare, så lyfter Glas faciliteterna runt omkring som en av de stora skillnaderna mellan PSG och Bayern München.
– Vi hade en jättebra plan i Paris. Men sett till gym, omklädningsrum, dusch och allt runt omkring där vi åt mat och sådant så tycker jag att är mycket bättre här i München.
Damlaget tränar och spelar ute på Campus Bayern i norra delarna av München. En vanlig dag i Glas proffsliv så rattar hon sin Audi mot träningsanläggningen runt kvart i nio.
– Då är det träning och så där ute. Jag brukar väl vara hemma runt två, halv tre någon gång. Då kanske det blir plugg eller om vi hittar på något med tjejerna i laget.
Trivs med favoritskapet i EM
Sedan Glas kom hit i juli 2020 har hon utvecklats till en av världens bästa högerbackar och varit med och tagit hem ett ligaguld.
Den här säsongen har det gått tyngre. Wolfsburg tog tillbaka ligatiteln, slog ut Bayern München i cupsemin och i Champions League blev det respass mot Glas gamla klubb PSG i kvartsfinal.
– Det är nästan så man vill att nästa säsong ska börja nu så att man kan börja om och få en ny chans. Förra året var ett fantastiskt år. Det var enormt skönt att vinna ligan och bryta Wolfsburgs trend, så det är en extrem revanschlust hos oss.
Men först väntar EM. Med Sverige som en av förhandsfavoriterna. En roll Glas trivs med.
– Vi vill ju vara bäst och med det kommer också förväntningar. Det är bara kul.
Hur är det att vara en del av det här landslaget?
– Nej, men alltså det är också något fantastiskt och unikt. Framför allt den miljön och kulturen vi har byggt de senaste åren, säger hon och fortsätter entusiastiskt:
– Alla bara längtar till landslaget och det är kul. Speciellt nu när man spelar med andra nationaliteter som kanske inte alltid känner att det är jättekul att åka.
Glas tror att lagbygget som förbundskapten Peter Gerhardsson har jobbat hårt med tillsammans med sin assisterande Magnus Wikman och idrottspsykologen Rasmus Wallin Tornberg är en stor del i landslagets framgångar de senaste åren.
– Man ser kanske många andra lag som på pappret har individuellt fler bättre spelare men vi är så extremt starka som kollektiv och det kommer nog extremt mycket från den sammanhållningen vi har i gruppen.
29-åringen pekar ut Frankrike, England och Spanien som de största konkurrenterna i sommar. Inte Tyskland, som är mesta mästare med sina åtta EM-guld.
– Jag är inte helt övertygad. De har många duktiga spelare men jag tycker inte de har fått ihop det som lag. Kanske framförallt i backlinjen. Det har varit så många olika skiften. De har ingen stabilitet så jag tror det kan vara en detalj som gör att det inte riktigt lyckas.
Du tycker det är roligare att åka till landslaget än dina tyska lagkompisar?
– Ja, men det tror jag nog, skrattar Glas.
Förra sommaren slutade ett fantastiskt svenskt mästerskap i tårar efter en förlorad final.
Nu drömmer Glas om att få kliva in på ett slutsålt Wembley och ta det efterlängtade guldet.
– Det hade varit den största drömmen någonsin. Något som vi alla jobbar väldigt hårt för varje dag. Framförallt med tanke på de senaste mästerskapen. Det hade varit the ”cherry on top”. Verkligen.
.