Per-Olov delar ut julklappar på barnsjukhuset i Ukraina
Behandlas för krigstrauma: ”De blev så glada”
Publicerad 2023-12-21
Han har hamnat i missilregn. Sett människors liv slås i spillror.
Ändå stannar Per Olov Karlsson, 68, i Ukraina – för att hjälpa. Nu har han delat ut julklappar på ett barnsjukhus.
– Barnen blev så glada. Det var några tjejer som tackade mig på engelska, jag fick kramar, säger han.
Kärleken till en ukrainsk kvinna förde Per Olov Karlsson till Charkiv 2019. Kärleken till Ukraina har fått honom att stanna i landet, även efter att förhållandet tagit slut.
Kriget kom som en chock 2022. De första månaderna av den ryska invasionen var mardrömslika. Bostadsområdet Saltivka där han bor, i nordöstra Charkiv, drabbades hårt.
– De sköt dygnet runt. Vi har varit så utsatta så det går inte att beskriva i ord. I Saltivka bodde det från början 400 000 människor, och jag lovar att efter en månad var det inte ens 50 000 kvar, säger han.
Just nu är det relativt lugnt i området där han befinner sig – men flyglarmen ljuder dagligen.
Mycket snart efter inledningen av invasionen insåg Per Olov Karlsson och hans vänner att behoven var stora på många håll.
Storhandlar mat
– Vi började med matutdelningen i Charkiv i liten skala och så har det bara växt och växt, säger han.
– I början delade vi ut lite på måfå, men det blev totalt kaos, folk höll på att trampa ner mig för att få mat. Så det funkade inte.
Via facebookgruppen Perre’s Matpåsar i Ukraina samlas pengar in via ett Swishnummer som går till Per Olovs bror Lasse, eftersom det är för dyrt att ha ett svenskt telefonnummer i Ukraina. Pengarna förs vidare till Per Olov, som storhandlar mat och förnödenheter.
– Det är helt otroligt att människor skickar pengar till en okänd människa. Men vi lägger upp filmer från matutdelningarna, så då ser folk att pengarna når fram och gör nytta. Vi samlas alltid på samma plats och tid i Charkiv, så att folk vet när de kan hitta oss.
Omkring 300 personer dyker upp för att få mat – varje gång. Många av dem är äldre, berättar han.
Vad får ni för respons?
– Mycket kärlek, glädje och tacksamhet. Det känns väldigt bra. De kommer fram och säger ”Hela matkön älskar dig!”.
Hur stora är behoven?
– Många är beroende av sina släktingar eller grannar för att klara sig. De får ungefär 900 kronor i månaden i pension, och det går till boendekostnaden. Och allt har blivit så förbannat dyrt, priserna på framför allt importerade varor har ökat mycket mer här i Ukraina än i Sverige.
Nu inför jul har Per Olov Karlsson delat ut julklappar på ett barnsjukhus, tillsammans med andra hjälporganisationer. Barnen på sjukhuset träffar psykolog och behandlas för krigstrauma, berättar han.
– Det var omkring 75 barn, i åldern 5 till 16–17. Barnen blev så glada. Det var några tjejer som tackade mig på engelska, jag fick kramar. De tackade mig för att vi hjälper Ukraina, säger han.
I välgörenhetsarbetet möter Per Olov människor som lidit svåra förluster, förlorat anhöriga, mist armar och ben. På en utfärd mötte han ett par som förtvivlat ville visa sin söndersprängda bostad.
– Kvinnan storgrät och ville visa hur det såg ut. Paret hade ingenting kvar. Hon har berättat att de nu bor i sitt garage, utan gas, el och vatten, och uträttar sina behov utomhus. Det är många som lever så.
”Kan inte lämna dem”
Även Per Olov själv har varit i stor fara vid krigets inledning.
– Jag hamnade mitt i ett missilanfall från två jetplan och var säker på att jag skulle dö. Jag var på väg för att hälsa på vänner, och då kom flygplanen. De sköt inte på just mig, det var en bit ifrån, men det kändes ungefär som jag föreställer mig en jordbävning, säger han och tillägger:
– Vid ett annat tillfälle exploderade mina fönsterrutor, av missiler eller granater. Bilar brann utanför. De träffade inte mitt hus, men det krävs inte en direkt träff för att orsaka skador, det är sådan otrolig kraft.
Trots det riskabla läget finns inga tankar på att lämna.
– Min grupp delar ut mat till 300 personer i veckan, och jag kan ju inte bara lämna dem vind för våg. Jag har bestämt att jag stannar, säger han.