Elliot, 1, smittades av A-streptokocker – blev svårt sjuk
Publicerad 2023-08-26
Det började med ansträngd andning.
Sedan kunde Elliot varken äta eller dricka.
Efter att ha sökt vård flera gånger blev han till sist inlagd på sjukhuset.
– Vi har varit med om mycket allvarliga sjukdomar i familjen men jag har aldrig varit så här rädd för mina barns liv tidigare, säger mamman Josefine.
Först fick Josefine Schill, från Nyköping, gå på antibiotikakur efter att hon smittats av A-streptokocker. Därefter insjuknade hela familjen, en efter en.
Men den som drabbades värst var familjens minsting Elliot, ett år och tio månader, som insjuknade för cirka två veckor sedan.
– Det började med att hans andning lät ansträngd, nästan som att han hade astma. Och så var han kinkig med maten, han hade svårt att svälja.
Då hade Elliot 38 grader i feber. När han varken ville amma eller ta flaskan kontaktade Josefine vårdcentralen. De kollade hans syresättning som såg bra ut, likaså infektionsvärdet. Han skickades hem med hostmedicin.
”Såg hur dålig han var”
Hemma försökte Josefine underlätta hans andning på olika sätt, men upplevde att inget hjälpte.
– Han fortsatte ha svårt att äta och att få i sig vatten och ersättning. När vi la honom på kvällen började han andas ansträngt igen och vi åkte in till akuten.
På akuten hade Elliot piggat på sig efter att ha fått Alvedon. Och de skickades hem – han skulle bli bättre av sig själv. Men Elliot blev i stället bara sämre och sämre.
– Han hade jätteansträngd andning och kunde inte svälja sin saliv. Han dreglade ut jättetjockt slem. Natten till förra torsdagen hade han nästan 41 grader i feber.
Vid det här laget hade Josefine sökt vård för honom på barnmottagningen i Nyköping två dagar i rad och påpekat att hon själv nyligen smittats av A-streptokocker. Men inget gjordes. Förra fredagen var de tillbaka där en tredje gång när Elliot inte fått i sig någon vätska. Denna gång fick han vätskedropp och denna gång insisterade Josefine på att han skulle läggas in.
– Jag var jätteorolig för jag kände inte igen honom. Han orkade inte dricka eller äta och han var helt slö.
När sjukvårdspersonalen också såg att han var helt borta och slö, trots dropp, tog de beslutet att kalla på ambulans som körde honom till Mälarsjukhuset.
– Ambulanspersonalen tog honom på allvar, de såg hur dålig han var.
”Smärtsamt att se sitt barn lida”
Även på sjukhuset såg läkarna att Elliots allmäntillstånd var rejält påverkad. Det gick knappt att få ögonkontakt med honom.
Ett test visade att han var smittad av A-streptokocker och han blev inlagd. Elliot fick näring, vätska, antibiotika och febernedsättande via dropp. Det såg ut som att han hade en dubbelhaka. Hans mun, svalg, lymfkörtlar, ögon och bihålor var svullna. Han hade även börjat få utslag.
– Det var smärtsamt att se sitt barn lida, man känner sig hjälplös. Jag kände mig också arg för att det hade gått så långt. Hade han fått behandling från början hade det kanske inte hänt. Jag blir också arg på mig själv som inte stod på mig mer, fast jag vet att jag inte ska skuldbelägga mig själv.
Josefine som nyligen läst om de två förskolebarnen som smittats av A-streptokocker, där en av dem dog efter att ha fått sepsis, hade det i åtanke. Hon tänkte på konsekvenserna och frågade flera gånger om bakterierna kunde gå ut i blodet trots behandling.
– Vi har varit med om mycket allvarliga sjukdomar i familjen men jag har aldrig varit så här rädd för mina barns liv tidigare. Det var tur att vi kom in och att vi fick hjälp till sist.
Uppmaningen
I måndags fick Elliot åka hem. Nu mår han bra även om han sover extremt mycket.
– Han klarar av att äta och dricka själv, och han leker. Det är jätteskönt och tacksamt att se.
Josefine uppmanar andra föräldrar att vara uppmärksamma, då hon själv först nu förstår att A-streptokocker kan utvecklas till att bli allvarligt. Sedan tycker hon att föräldrar ska lita på sin magkänsla och stå på sig.
– Vi har en fantastisk vård när man väl får vård, men det är steget innan som kan vara svårt innan man blir tagen på allvar. Jag önskar att vården skulle lyssna på en mer, man söker inte vård för att det är roligt. Vi föräldrar känner våra barn bäst. I vårt fall såg jag redan från början att Elliot drabbades på ett annat sätt än hans syskon.
Marie Björnstedt Bennermo, chefsläkare i Region Sörmland, kommenterar Josefines upplevelse.
– Jag beklagar personens upplevelse av vården i Sörmland, självklart ska du som anhörig eller patient bli lyssnad till. Jag har inte information om det enskilda fallet men uppmanar personen i fråga att kontakta mig så vi kan se vad vi behöver förbättra, säger hon i ett mejl.
