Vi lever i en exceptionellt tråkig tid
Du bör inte dricka alkohol, eller snusa.
Vi ska stå upp och jobba, och får absolut inte blåsa håret utan värmeskydd.
Det här späkandet som på olika sätt tränger sig in i alla lager i livet gör det svårt att vara människa.
Jag äter en chokladboll på jobbet.
Ursäkta vad gör du?, utbrister en kollega.
Det kanske är ditt guilty pleasure?, säger en annan.
Jag var bara lite sugen?
Jag dricker dessutom gärna rött vin. Och har snusat sen jag var sjutton. Ni behöver inte informera mig om de skadliga effekterna – jag tillhör gruppen som tror på vetenskap.
För mig finns det inget guilty i det, bara pleasure.
Vi lever i en exceptionellt tråkig tid.
Du bör inte dricka alkohol (riskfritt är max ett glas per år, enligt hjärnforskaren Anders Hansen – men helst inte alls).
Snusar du och går till tandläkaren får du en mästrande uppläxning.
”Kan du sluta?”, sa hon. ”Nej tack”, sa jag.
Den som röker är i princip cancelled.
Du ska använda solkräm – fan i mig året om. Annars riskerar du inte bara hudcancer, utan också rynkor. Som ju ändå inte går att stoppa! Tidens tand! Spruta in diverse i ansiktet bäst du vill, du ser ändå ut som din ålder.
En burk cola zero då? Skulle inte tro det! Vatten är vårt nya go to.
Att träna är något som tas för givet att du gör, men jag går så mycket i trappor. Tänk på knäna, säger en kollega. Förlåt, men minst av allt vill jag tänka på dem.
Vi ska stå upp och jobba, och får absolut inte blåsa håret utan värmeskydd.
Jag romantiserar inte en annan tid, men är en dansk vibb så mycket att be om? Det här späkandet som på olika sätt tränger sig in i alla lager i livet gör det svårt att vara människa.
Du ska vara:
Den älskvärda mamman!
Den ljuva partnern!
Den bjussiga kompisen!
Den självuppoffrande kollegan!
Mindre kan ju göra att du vill ta ett glas, men frågan är nu vilken av årets alla dagar som ska vikas för den groteska excessen?
Lovar forskarna mig tio goda år till om jag håller mig till det?
Om jag slutar snusa? Om jag aldrig igen äter halvfabrikat?
Lovar de att jag inte har otur ändå? Nej visst, livet är ju egendomligt på det sättet.
Jag lever inte varje dag som om det vore den sista, det finns nog ingen som fångar vardagen så dåligt som jag gör. Men om det enda målet är att jag ska nå någon maximal potential i sund duktighet (gärna mätbar!!) då förstår jag inte riktigt poängen.
