Därför vill högern nita Jan Guillou
Åsa Linderborg avslöjar det liberala hyckleriet
Hur jag än försöker så kan jag inte ta högerns firande av Murens fall på allvar. Samma människor som med harm inpräntar att vi aldrig får glömma Stasi, bagatelliserar vår egen historia av åsiktsförtryck. En glipa i Jan Guillous Ordets makt och vanmakt – han skriver endast tio rader om sin ungdoms fåfänga ambition att avslöja KGB – föranleder högern att ifrågasätta om IB-affären alls är sann.
Men det är ingen vänstermyt att svensk militär ihop med socialdemokraterna registrerade, övervakade och avlyssnade 400 000 kommunister, VPK:are, fredsaktivister, miljövänner, FNL:are och radikala sossar utan att kunna döma nån för nånting. Reportagen i Folket i Bild/Kulturfront 1973 – som långt senare styrkes av den statliga Säkerhetskommissionen – är inga ord skrivna i sanden, som kan sköljas bort av en högervåg även om den är aldrig så kraftig. Samma krafter som nu med retuscherarens alla verktyg i handen försöker sudda bort denna skamfläck ur historien, accepterar FRA-lagstiftningen. Jag förstår om borgarna hellre pratar om Stasi.
Många avskyr Guillou för hans och Peter Bratts avslöjande om den svenska jakten på vänsteroppositionella, men högerns aggressioner mot Guillou är av ett särskilt kusligt slag och liknar de som riktades mot Olof Palme och Olof Lagercrantz – ett ursinnigt hat mot en klassförrädare.
Jan Guillou har i över 40 år granskat makten, hånat direktörer och räknenissar, gått i klinch med liberala ledarskribenter för deras hyckleri i frågor som demokrati och mänskliga rättigheter. Han är den socialistiske mångmiljonären som vägrar bli en skattekverulant på de böcker han skrivit om bland annat Arn – ett folkbildande projekt med ambitionen att skildra muslimer i dess egen rätt. Han har en publik som alla andra opinionsbildare bara kan drömma om och just därför är det så angeläget för högern att nita honom – också om de gör en slät figur när de försöker nagla fast honom vid konkreta anklagelser om spioneri för ryssarnas räkning.
Till Jan Guillous tunga brottsregister hör också att han aldrig slutat kritisera den israeliska kolonialiseringsprocess som pågått under hela hans yrkesverksamma liv och som alltjämt pågår öppet inför hela världens ögon.
Ingen annan fråga avslöjar det liberala hyckleriet tydligare, än förståelsen för denna USA-stödda apartheidregim. ”Fortsätt riva murar!” jubileumsyrade Dagens Nyheters ledarsida på årsdagen av Berlinmurens fall. De glömde nämna den mur som israelerna byggt på Västbanken, 720 kilometer lång, 8 meter hög – på sina håll dubbelt så hög som den lika avskyvärda mur som en gång delade Berlin.
Det är helt omöjligt att ta högerns firande av Berlinmurens fall på allvar.
