Fascinerande möte med folkets fiende
Filmfestival i Göteborg
Det hör inte till vanligheterna att en dokumentärfilm får inviga filmfestivalen i Göteborg. Men så är heller inte Drottningen och jag en vanlig film. Under två år har Nahid Persson Sarvestani filmat Farah Diba – shahen av Irans hustru, och vi får följa hur en relation växer fram mellan två personer som vid en första anblick inte kan vara mer olika. En svensk-iransk filmare som under revolutionen stod på folkets sida och drottningen som till följd av upproret tvingades att lämna landet med sin familj.
Bilden som träder fram av Farah Diba är komplex och det är lätt att förstå att Sarvestani charmeras. Intelligent, pragmatisk, kokett och självmedveten på samma gång. Hela tiden oerhört drottninglik.
Under filmen får vi följa Sarvestanis tvivel. Gör hon rätt som filmar sin gamla motståndare? Vad ska hon säga till sina vänner och vad ska hon göra med de ambivalenta känslor drottningen väcker? Hon är ju trevlig! Trots att deras liv skiljer sig åt till det yttre delar de kärleken till samma land och utanförskapet hos den landsflyktige. Ju mer sympatierna växer, desto svårare blir det att formulera de brännande frågorna. Orättvisorna i shahens Iran var astronomiska, en liten del av befolkningen levde i lyx medan folket led nöd på det mesta, inte minst medborgerliga rättigheter. Hur ser drottning Farah på det i dag? Jag är glad att frågorna till slut ställs. Att sedan svaren gärna hade fått vara mer klargörande kan knappast filmaren hållas ansvarig för.
Drottningen och jag är ett fascinerande personporträtt som visar att tvivel bär långt.
