Tjajkovskij - och en pik åt Putin
Förra årets Östersjöfestival kantades av politiska spänningarna i samband med den ryska ockupationen av Krim och dirigent Valerij Gergievs uttalade stöd för president Putin.
Årets första konsert med Gergiev är en Tjajkovskij-frossa, och tre prisvinnande solister ur den prestigefulla Tjajkovskijtävlingen som äger rum vart fjärde år ska framföra varsitt verk.
Östersjöregionens politiska utmaningar är alltid aktuella under festivalyran, men i formen av en bisats eller ett subtilt antydande. När Tjajkovskijs homosexualitet påtalas under ett av mellansnacken, förblir piken mot Rysslands homofobiska politik inte mer än just en pik.
Under onsdagskvällen i Berwaldhallen uppfördes ”Rokokovariationer” med den passionerade pristagaren i cellotävlingen Alexander Buzlov, ”Violinkonsert i D-dur” med en något oartikulerad Pavel Milyukov samt ”Pianokonsert 1 i b-moll” med förstaprisvinnare i pianoklassen, Dmitrij Masleev.
Den sistnämnde ägde kraften av en pojkaktig karisma och hans spel var fyllt av självsäkerhet, attityd, på gränsen till aggressiv. Men publiken var så till sig att applåder uppstod mellan de två första satserna och ett extranummer framfördes på köpet.
Kvällen bjöd även på ”Nötknäpparen”. Baserad på den surrealistiska sagan av E T A Hoffmann innehåller denna balett ett myller av musikaliskt frammanade drömbilder.
Det måste medges att första akten klingar oinspirerat, vilket sägs spegla Tjajkovskijs tillstånd när han jobbade med verket. En serie musikaliska tablåer, som visserligen är snygga, men som kanske inte framkallar så mycket mer än en axelryckning. Det var också så som Gergievs dirigentskap hanterades under första akten – en smula blasé.
Under andra akten tänder det till. Nummerspelen i baletten är så frammanande att till och med Gergiev verkar dansa framför Marinskijteaterns orkester. Vem har sagt att politik inte också kan vara riktigt underhållande?
