Deprimerande av Bah Kuhnke
Att säga ”ekologiskt hållbart” för en miljöpartistisk politiker är ungefär som att borsta tänderna
I går gjorde Alice Bah Kuhnke sitt första stora utspel som kulturminister. I en debattartikel i Dagens Nyheter förklarade hon bland annat att ”ett levande kulturliv tillhör grunden i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle”.
Konstiga, osammanhängande bilder av noiserock, Knausgård, etanolbilar och ekomjölk flimrade en stund för ögonen.
Det var ett påstående i den högre obegriplighetsskolan.
Bah Kuhnke ville förmodligen bara vara en duktig miljöpartist. Och att säga ”ekologiskt hållbart” för en miljöpartistisk politiker är ungefär som att borsta tänderna för vanliga medborgare. Det måste göras minst två gånger om dagen. Men det var ändå deprimerande att se kulturministern inleda sin mandatperiod med att beskriva kulturen som humuslagret i något sorts politiskt ekosystem.
Lena Adelsohn Liljeroths första stora utspel kom på ett seminarium arrangerat av Svensk exportkredit. Flankerad av Skandiachefen Björn Wolrath och Olle Wästberg förklarade hon att kultur är bra eftersom den ”genom att sprida bilder och uppfattningar av Sverige underlättar för annan export”. Hållningen att kultur är något som gynnar tillväxten skulle prägla hennes åttaåriga ministär.
Så förhoppningarna på att nästa minister skulle ta sig an kulturen på ett helt nytt sätt har varit mycket stora.
Och det var inte en kulturpolitik som bara bytte ut tillväxt och export mot baljväxt och närodlat vi ville ha.
