Fylkings fördomar
Expo är en nödvändig, antirasistisk tidskrift. Men det finns skäl att invända mot det senaste numret.
Maja Hagerman försöker reda ut varför socialdemokraterna i oktober 2001 plötsligt, efter en tjugo år lång borgerlig kampanj, anslöt sig till idén om en nationaldag: Det var för att tillmötesgå EU-skeptikerna.
Det är att förenkla problemet.
Inte med ett ord nämner Hagerman skälvan efter Göteborgskravallerna och 11/9. Eller hur Berlinmurens fall långt innan dess skapade osäkerhet överallt och pockade på nya identiteter. Inte heller hur en ovanifrån dirigerad nationalism i början av 1990-talet syftade till att hålla samman landet i tider när den ekonomiska krisen raserade välfärden.
Mest huvudvärk ger dock Gert Fylkings avslutande gästkrönika. I en text som säkert vill förmedla tolerans, uppmanar han oss att ”städa upp bland våra fördomar” men skriver själv att flyktingarna kostar för mycket på försvarets och sjukvårdens bekostnad: Vi ”utfodrar dem med bidrag”. Man stöter på ”dom” på gatorna, men inte på dagis, i skogen, i gruvorna eller i sjukvården, påstår han vidare – de jobbar nämligen inte. De ”har andra uppfattningar och grundvalar för sina påståenden än vi har”.
Om Gert Fylking vill ta itu med fördomar, gör han bäst i att börja med sina egna.
