Henry Kissingers arv: blod och granatsplitter
Antologin som väntade in hans död är nu publicerad
Publicerad 2023-12-18
När Henry Kissinger, USA:s utrikesminister mellan 1973 och 1977, dog den 29 november i år, vid en ålder av 100 år dröjde det mindre än ett dygn innan den amerikanska vänstertidningen The Jacobin basunerade ut att: ”En dödsruna hade inte varit tillräckligt, så vi skrev en bok och … väntade”.
Boken i fråga, ”The good die young: The verdict on Henry Kissinger”, som alltså legat på en hårddisk under några år i väntan på Kissingers frånfälle, är en antologi innehållande sexton texter skrivna av forskare och journalister. Kapitlen som sällan är mer än fem till tio sidor långa är geografiskt uppdelade efter land och världsdel och har namn som ”Kissinger in Chile”, ”Kissinger in Vietnam and China”, och ”Kissinger in Cambodia”.
Att boken börjar i Latinamerika och slutar i Sydostasien är logiskt. Av de många krig och statskupper Kissinger på ett eller annat sätt var inblandad i under sina år som utrikesminister och nationell säkerhetsrådgivare finns här två historiska skeenden som på ett avgörande vis kommit att påverka bilden av den amerikanska nationen för generationer av människor världen över.
Det rör sig dels om USA:s orkestrering av statskuppen i Chile 1973, en inblandning som står ut även med amerikanska kallakrigsmått mätt, dels om terrorbombningarna av Vietnam, Kambodja och Laos under Vietnamkriget.
I ett matnyttigt om än väl komprimerat kapitel redogör René Rojas, professor i utvecklingsstudier, för Kissingers tillvägagångssätt under upptrappningen till kuppen. Kissinger, som sade sig vägra att ”titta på när ett land blir kommunistiskt på grund av dess ansvarslösa medborgare”, sjösatte en plan i tre faser: först massiv finansiell support av den inhemska högeroppositionen, sedan blockader som skulle få den chilenska ekonomin att ”skrika”, och slutligen infiltration av armén.
Vietnamkriget får desto mer utrymme och här sticker journalisten Brett S. Morris kapitel om Kissingers förehavanden i Kambodja ut som särskilt starkt. Mellan 1969 och 1973 släppte amerikanska bombplan 500 000 ton bomber över Kambodja, ett land som USA officiellt sett inte ens var i krig med. Detta skedde på direkta order av Kissinger utan det amerikanska folkets eller den amerikanska kongressens vetskap, och beräknas ha dödat mellan 50 000 och 150 000 civila och banat väg för röda khmerernas maktövertagande.
Inget av det här är dock några nyheter. Kissingers brott är både välkända och välbelagda. Det är inte som förmedlare av nya fakta som ”The good die young” har sina poänger. Antologin bör snarare ses som en mosaik av ihopsamlat granatsplitter i vilken läsaren kan följa det blodspår från Centralamerika till Chile, Angola till Sydafrika eller Indonesien till Östtimor som Kissinger under sin tid i det amerikanska imperiets tjänst lämnade efter sig. Och kanske hade bristen på nyheter stört mig om det inte vore för att tillvägagångssättet kändes så bekant.
Min läsning av den här boken sammanfaller med att USA lägger veto i FN:s säkerhetsråd mot en resolution om omedelbar vapenvila i Gaza. Samtidigt pumpar Biden-administrationen in enorma mängder pengar och vapen i den israeliska staten som i sin tur mördar civila palestinier i tusental. Kissinger må vara död men det krigsmaskineri åt vilket han vigde sitt liv är i allra högsta grad levande.
