Klarsynt och vackert
Uppdaterad 2016-10-31 | Publicerad 2016-07-19
Jamaica Kincaids ord om orättvisor vill man visa upp för alla
Man kan slå upp Jamaica Kincaids roman Min mors självbiografi på vilken sida som helst och hitta en mening man vill visa för alla. Det är en sådan bok.
Den röst Kincaid skriver fram åt Xuela Claudette Richardson är så konsekvent, så vass och så ovanlig. Ovanlig för att Xuela till det yttre är ett av historiens offer, en insikt hon aldrig förlorar, samtidigt som hon i sitt inre är en vinnare. Någon som rör sig mot en allt större självkännedom och styrka, trots att den styrkan aldrig kommer att få något uttryck i världen.
”Jag frågar så här: Varför snurrar jorden ifrån mig – och alla andra som ser ut som jag? Jag äger ingenting, jag överblickar inga ägor när jag ställer den frågan. Ett svar som fyller hela bokvolymer är en lyx som inte är mig förunnad. När jag ställer denna fråga är det med förtvivlan i rösten.”
Xuelas mor lämnar henne genom att dö, hennes far genom sin kyla. De historiska motsättningar som skapat den karibiska ö Xuela bor på, Dominica, löper genom hennes egen släkt. Det nästan utdöda karibiska folket, ättlingar till afrikaner och européer. Berättelsen om henne är en självbiografi, men också en släkts självbiografi, en berättelse om en ö och en berättelse om världens historia.
Xuela genomskådar allt och lyckas ändå njuta av världen. Kanske för att hon ser igenom det som ska föreställa framgång och lycka, ser det för vad det verkligen är. Det sinnliga är det enda som går att lita på, all annan njutning är dimridåer.
Min mors självbiografi har en särskild spänning, men upplösningen man ivrigt läser sig mot är inte intrigens. Snarare vill man följa Xuelas inre medan det rör sig mot allt större medvetande, expanderar bortom gränserna för den ö hon aldrig lämnar. För när hon lär känna sig själv lär hon också känna världen, som är samma sak. Det är i henne den ryms och det är aldrig något som hon tvivlar på.
Jamaica Kincaid växte själv upp i Karibien, på Antigua. Hennes vuxna liv har hon tillbringat i USA, där hon har gett ut en rad hyllade böcker. Sedan ett antal år undervisar hon också på bland annat Harvard.
Min mors självbiografi har tidigare utgivits på svenska under titeln Min mor. En självbiografi (Stenströms, 1996), även då i Lena Fagerströms översättning. Återutgivningen ingår i bokförlaget Tranans återlansering av Jamaica Kincaids författarskap på svenska. Det är en lyckad satsning som jag hoppas kommer att fortsätta med ytterligare verk. Få författare har Kincaids förmåga att med både klarsynthet och ett gnistrande vackert språk skildra hur historiens orättvisor uppenbarar sig i nuet.
