Förföljdes till sin död
Uppdaterad 2016-04-05 | Publicerad 2016-04-01
Mattias Svensson om sveket mot Alan Turing – homosexuella snillet som knäckte nazikoden
Matematikern Alan Turing (1912–1954) var frälsaren som knäckte Nazitysklands kodmaskin Enigma, en avgörande insats i andra världskriget. Han var profeten som tänkte sig fram till den första datamaskinen och konsten att programmera den innan den ens fanns. Andrew Hodges Alan Turing – datageni, kodknäckare, gayikon är i sin tur mastodontverket som gör Alan Turings gärning levande, tänkvärd och gripande.
Hodges skildrar miljöer, intellektuellt klimat, den världshistoriska utvecklingen med föresatsen att återge hur det var då. Vad man visste och diskuterade 1936, eller 1945. Egentligen är det bara en redan då daterad vurm för det vetenskapligt planerade samhället som skvallrar om att bokens utgivningsår är 1983. Med den utsökta torra humorn välbevarad finns den nu på svenska.
Upplägget är som gjort för att ta de tankar och skeenden som levandegörs in i läsarens nutid. Sedan boken skrevs har schackdatorer som ännu på 1990-talet ansågs omöjligen kunna slå en mästare, nu besegrat också dem. Inte genom att imitera vårt mänskliga medvetande – som många trodde var nödvändigt – utan med den rena kraften i att kunna hantera tillräckligt många alternativa drag. Maskinernas intelligens är inte nödvändigtvis en imitation av vår egen.
Alan Turing hade lett igenkännande om han fått leva länge nog att bevittna det. Eller skrattat sitt karaktäristiska skratt, det som till och med irriterade hans vänner. Han som förutspått att vi skulle ha svaret på datorers schackförmåga inom hundra år.
Vad skulle han inte ha sagt om vänförfrågningarna på Facebook från attraktiva personer av motsatta könet? De som i vår vardag får oss att fundera över vad som för Alan Turing var en framsynt filosofisk tankelek: människa eller maskin?
Nu hade Alan Turing knappast låtit sig förföras av det motsatta könet. Han föredrog män, och var inför vänner och bekanta öppen med detta i en tid när homosexualitet var olagligt. Till slut beseglade det sannolikt hans öde.
Vi vet inte exakt vad som fick honom att ta livet av sig genom att äta ett cyanidspetsat äpple den 7 juni 1954. Däremot vet vi att han 1952 dömdes för grovt osedlig handling med mansperson, något som avslöjades efter att Turing anmält ett inbrott.
I enlighet med tidens progressiva strömningar kunde han välja behandling framför fängelse. Östrogen opererades in, han blev impotent och utvecklade bröst. Behandlingen var avslutad sedan ett år när han tog sitt liv, men han kan inför sommaren 1954 ha vägrats tillstånd att lämna landet. Utlandsresor var efter domen hans sista erotiska frizon.
Alan Turings sexualitet är relevant och vävs finstämt och klarsynt in i berättelsen. Nazisterna rensade ut homosexuella med liknande nit som man rensat ut judarna. Det var förödande för deras matematiska kompetens och forskning. Runt den åtminstone relativa toleransen och dekadensen i Cambridge flockades samtidigt en intellektuell elit. De kom att spela en avgörande roll för krigslyckan.
Tänk att denna allvarstid med dess blod, svett och tårar kunde bereda en central plats åt ett lekfullt intellekt. Enligt Hodges hade Alan Turing synen på matematik som ett spel med hjälp av tecken på ett papper. En världsfrånvänd, teoretisk syn som hjälpte honom både i knäckandet av Enigmas kod och i tankarna kring datamaskinen.
Den hjälpte honom inte i det privatliv som blev politiskt. Storbritannien och USA vände raskt ryggen åt den relativa frihet och tolerans som räddat dem, och började jaga homosexuella och andra avvikare som ansågs hota det ordnade samhället.
En fotnot griper tag. Självmordets år 1954 var kulmen på så mycket oro och elände. Strax därefter dalade McCarthys stjärna och internationell avspänning minskade staternas paranoia. Experternas gräl om huruvida homosexuella var sjuka eller kriminella lämnades också därhän när reklam, resor och underhållning gjorde sexualiteten till en lockelse. Om Alan Turing bara hade kunnat uthärda!
Nu lämnas vi med tankarna på vad han hade kunnat åstadkomma i den maskinteknikens och den ökade sexuella toleransens tid han hjälpt till att förlösa. En fantom-smärta som förhoppningsvis plågar länge än.
När den briljante Alan Turing var som mest svag och utsatt behövde han sin frihet som mest. Då blev han i stället straffad och jagad av den stat som har i uppdrag att skydda människor. Liberala intellektuella teg om vad de ansåg var en pinsam fråga. Aldous Huxley svamlade om att krav på sexuell frihet skulle leda till diktatur. Alla som borde ha vetat bättre svek när det verkligen behövdes. Och Alan Turing, frälsaren och profeten, dog för våra synder.
