Total tomhet när Konstab tolkar Bergman
Uppdaterad 2023-10-03 | Publicerad 2023-09-23
Det Göteborgsbaserade kollektivet Konstab personifierar scenkonstens svåraste paradox – den om konstnärlig integritet kontra publikfrieri. För utan publik blir det nämligen ingen teater, hur mycket man än hatar marknadsekonomiska idéer om konsten som en vara.
Som barn av sin tid har Konstab följaktligen lagt mycket krut på sitt varumärke och gör nu ännu ett teaterjippo med sitt enda (?) budskap. Naturligtvis genom att gnida sig mot en redan känd förlaga för maximal uppmärksamhet.
Senast Konstab gästade Dramaten fick Shakespeares ”Stormen” agera värddjur för deras kritik om konstens kommersialisering. Denna gång utnyttjas Ingmar Bergmans film ”Såsom i en spegel” från 1961 för samma ändamål.
Regissören Ossian Melin och hans habila men kaxiga kumpaner har inte oväntat gått igång på filmens tema om den självupptagna författaren, medan allvaret i familjens olycka tonas ner. Visserligen logiskt, för Bergmans svärta gör de oändliga internskämten allt för ansträngda – riktig sjukdom är ju liksom inte så kul. Men skickliga Elin Klinga lyckas ändå ge rollen som schizofrena dottern Karin både nerv och nyans. Även Elin Skarin gör det värt att sitta kvar i salongen, trots att hon mest spelar sitt varumärke som viral nakenskådis och bokstavligen gör sitt kön till myntinkast.
Precis som Bergman vill Konstab också gärna prata om Gud, även om denne nu främst spelas av Mammon. I övrigt är väl filmförlagan alltså mest en ursäkt för att få upprepa sitt gamla metamantra och blåsa på med extra allt i ännu ett maximalistiskt konstspektakel. Men scenografens val att gipsa in hela Målarsalen som ett konstexperiment kan förstås välvilligt tolkas som en långsökt referens till Fårös kalksten.
Det hela utspelas så i en butik för kontorsmaterial som hotas av vräkning. Ett museum ska eventuellt överta lokalerna, men kommersens räddning kan finnas i ett videobås som visar PR-filmer. Ja, ni hör ju hur himla tvärtomtokigt…
Visst är Konstab duktiga på att parodiera corporate bullshit med sina reaktiva verk, men sämre på att förmedla vad de egentligen anser vara äkta och viktigt, bortom satiren. Osäkerhet kan vara kul, men utan fördjupande analys framstår deras upptåg, videoklipp och skojerier – med företag som Hålab och Sprutab, som inte sysslar med porr utan ”riktigt” konstruktionsarbete – mest som populistiska poser.
Det blir många uppkast, men få smashar. Inget verkar betyda något. Så efter ännu en show i samma stil från Konstab känner jag bara total tomhet.
