Goda handlingar är ibland onda

Mikaela Blomqvist

Inte så modernt som man tror

helskärm

De senaste åren har Backa Teatern och Mattias Andersson använt dokumentärteatern för att närma sig klassiska ungdomsproblem: droger, mobbing och kriminalitet. Att det nu är den goda handlingens tur att undersökas säger möjligen något om vår samtid. Och som för att riktigt understryka hur omodernt det goda är, så låter Andersson föreställningen Acts of Goodness inledas med ett citat ur nya testamentet.

Desto modernare är då Ulla Kassius scenrum som inte bara ger ett avskalat utan närmast provisoriskt intryck. Mellan två rader med stolar rör sig tre par av skåde­spelare mot varandra. En ung man hittar en annan man nerslagen och erbjuder honom hjälp bara för att själv strax bli nersparkad. En man låter sin fru åka på spontan semester med en väninna till Paris men väcker därigenom bara hennes misstänksamhet. Och med en ivrig välvilja bjuder en ung kvinna hem en jämnårig, tiggande kvinna men hennes entusiasm blir snart märklig och påträngande.

Som den engelska titeln låter ana är projektet denna gång inte bara göteborgskt, i stället stammar berättelserna från unga människor i åtta europeiska länder. Men trots det är det inte det universellt eller allmänmänskligt goda som framställs. I stället är det godheten i den samtida, samhälleliga kontexten: en grekisk arbetslös man ger bröd till gatubarn, en turkisk kvinna gömmer en kurdisk familj hon bara är ytligt bekant med, en finsk kille kör hem några tonårstjejer från en obehaglig fest.

I pjäsens andra del framförs historierna växelvis via ljudband och textremsa och av skådespelarna direkt vid en mikrofon. Genom att röra sig som en enhet i rummet, dela upp sig, och återförenas understryker de enkelt men tydligt berättelserna och att den goda handlingen alltid är kontextuell.

Det är anmärkningsvärt att Andersson lyckas göra godheten så spännande, helt fri från den halvdumma sentimentalitet begreppet gärna inbjuder till. Den goda handlingen är här inte alltid välkommen och dessutom nödvändig enbart i relation till något ont. Eller än mer, i relation till ett samhälle som inte räcker till: där grannarna måste skramla ihop pengar till ens sjukhuskostnader, där man plötsligt står utan jobb och bostad och där man som flykting måste ljuga om sin härkomst för att få stanna. Jag lämnar Acts of Goodness över­tygad om två saker: att den goda handlingen inte alls är omodern och att jag önskar att den var det.