Nu luras Pourmokthari om kärnkraften - igen
Politiken påminner om en servettskiss
Plötsligt försvann de tio reaktorerna som Pourmokhari lovade på sin pressträff. De som hon sa ska finnas i Sverige mellan 2030 och 2040.
Till Aftonbladets Fredrik Björkman säger interna källor att Romina Pourmokhtari gick över sina befogenheter. Siffran var tagen från luften. En detaljplan på hur många reaktorer som ska byggas finns inte.
Således försvann siffran sen ur pressmeddelandet.
Pinsamt? Ja. Förvånande? Nej.
Det är ju precis såhär regeringen håller på när det kommer till klimatet. De gissar sig fram och vägrar lyssna på experterna.
Flera miljöorganisationer fick ju inte ens komma på regeringens klimatmöte i juni.
Hela klimat- och miljöpolitiken känns som en snabb servettskiss. Där ordet kärnkraft står i versaler.
Jag överdriver inte. I Tidöavtalet nämns ordet kärnkraft 18 gånger, medan ordet hav nämns tre gånger. Skog? Noll gånger. I budgeten är det samma slarv. Där har klimat- och miljöbudgeten bantats med 60 procent.
Energi i alla ära. Men resten av miljön då?
Oklart. Och tittar vi bara på kärnkraften så finns det en rad frågetecken där. Och de frågorna är inte små.
Vi vet fortfarande inte hur stor kärnkraftsnotan kommer bli för skattebetalarna. Det är oroväckande med tanke på att reaktorbyggen har en tendens att bli väldigt dyra.
Dessutom vet vi inte heller hur avfallet från reaktorerna ska hanteras, vilket blir en alltmer alarmerande fråga.
Avfallet från reaktorerna är ju det mest radioaktiva som finns. För att se till att svenskarna varken ska få cancer eller tre huvuden vardera behöver avfallet isoleras i minst 100 000 år.
Så var ska allt detta nya avfall ta vägen? Och hur mycket får det kosta?
De senaste åren har kostnaden för kärnavfallet bara ökat. Riksgälden, statens centrala finansförvaltning, har dock varnat för att notan är i underkant. Då är prislappen redan nu på 64 miljarder kronor.
Alla denna politiska dimma och ”skjuta från höften”-politik bekymrar mig.
Det känns som att regeringen inte tar klimatpolitiken på något större allvar.
När det kommer till kärnkraftsfrågan, som kräver den yttersta av säkerhetstänk, råder det redan total förvirring. En förvirring som inte bara handlar om hur många verk som ska byggas, utan även kostnaden och säkerheten för kalaset.
Hur vi ska nå klimatmålen till 2030 med kärnkraft som blir klar tidigast 2040 verkar ingen i regeringen veta heller. Om de ens bryr sig. Vi minns ju alla Svantessons gäspning när hon fick frågan förra hösten.
Att Pourmokhtari far med osanning vid sin pressträff har fått Miljöpartiet att KU-anmäla ministern. Det är en bra början, men Pourmokhtaris blunder vittnar om något mycket större.
Hela regeringens kärnkraft- och klimatpolitik är blott en servettskiss. Fylld med kärnkraft och röda frågetecken.
Vad säkert det känns.