Frysta kräftor bättre än färska

Kräftor är gott.

Och färsk mat är god.

Men det betyder faktiskt inte att färska kräftor är goda.

Jag har hunnit med några vändor bland stjärtar och klor de senaste veckorna och de vändorna har omfattat både djupfrysta och färska importerade kräftor.

Tyvärr måste jag säga att det är som att kasta pengarna tillbaka i sjön om man faller för lockelsen att köpa de svindyra färska turkarna.

Hur kommer nu det sig, då?

Tja, att kräftorna i Turkiet helt enkelt inte har sina bästa dagar just nu, men eftersom handeln vill ha färska kräftor struntar man i hur kvaliteten är.

Om några veckor har krypen från Turkiet käkat upp sig och blivit köttiga och goda. Men då är kräftsäsongen över här i Sverige, och kräftorna som fångas då kommer att frysas in.

Resultatet för oss är att vi luras att betala hutlöst för kräftor som är mycket sämre än de billigare.

Jamen, herregud, visst låter väl färska kräftor godare och finare än frysta?

För handeln är de färska importerade en guldgruva. Trots att inpriset inte är särskilt mycket högre kan man lätt mer än fördubbla priset i kyldisken jämfört med i frysdisken.

Kräftproducenterna är medvetna om problemet.

De förstår att vi som älskar kräftor vill kunna bestämma oss klockan fem på eftermiddagen för att äta kräftor samma kväll och då står valet mellan att köpa färska eller att snabbtina ett fryst paket.

Men det finns en lösning som kräftproducenterna diskuterar: att fånga kräftorna när de är som bäst oavsett svensk kräftsäsong. Frysa ner dem och sedan hjälpa oss att tina dem under optimala förhållanden (som alltså inte är under vattenkranen) så att vi kan äta kräftor av hög kvalitet med en kvarts varsel i alla fall.

Som det är nu tycker jag att det luktar lurendrejeri lång väg att medvetet förse oss med kräftor som nyss ömsat skal och inte hunnit äta upp sig.

De krypen kan man lika gärna vara utan.

Särskilt för 199 kronor kilot.

Bu!

Bra!

I kväll köper jag...

Fler krönikor av Karin Ahlborg:

Karin Ahlborg