En sur kärlekshistoria

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-05

Caroline Hofberg hyllar sina citrusfrukter

En riktigt sur kärlek är precis vad det handlar om. Men, vi har en frisk relation, citrusfrukterna och jag, så jag är inte ett dugg orolig för bittra inslag.

Som krydda och ingrediens i maten är citrusfrukterna de käraste och mest använda i mitt kök. Visst är de alldeles utmärkta naturella, men de umgås också gärna med både kött, fisk och kyckling. Dessutom trivs de i desserter och har inte alls något emot att sparas på burk.

Ett kök som innebär en citronklyfta till fisken, marmelad på mackan, juice till frukost och lime i drinken är fjärran från min värld. Så fort jag ser en möjlighet pressar jag in citrus i min matlagning.

Citrus kan användas till det mesta

Jag använder mina sura kamrater till det mesta, som undergörande ansiktsmask för att ta bort begynnande rynkor. Eller, som jag fick lära mig som barn, mot torra och nariga armbågar. Eller så blandar jag apelsin och mandel till enskön ansiktsmask. Vad gör man inte för skönheten?

Men även när det gäller skönhet och fåfänga måste man väl dra gränser. I en skönhetsbok från 50-talet kan man läsa att blicken blir klar och strålande om man droppar citronsaft i ögonen. Den modige provar, men i det här fallet väljer jag nog att sälla mig till de fegas skara.

Citrus är inte bara citron

I förkylningstider eller som vitamin under vår mörka årstid, är citrusfrukterna fulla av kraft!

Hur många tips på stärkande drycker får man inte från sin omgivning när man tror att förkylningen är på gång. Det är som med pytt i panna, varje familj har sina knep. Men den mest kända hälsoeffekten är nog ändå den när sjömännen upptäckte att citrusfrukt hjälpte mot skörbjugg.

För många är citrus detsamma som citron. Men det finns faktiskt massor av olika sorter som passar till olika typer av mat och dryck.

Just nu håller jag på att göra en kokbok som handlar om mat med de olika citrusfrukterna. Och jag måste säga att det verkligen är fantastiskt hur hjälpsam min omgivning är med bidrag och förslag på maträtter. Det mest användbara tipset kommer nog ändå från min mans bror, Christer, familjens fenomenale drinkexpert. Generöst har han delat med sig av olika varianter av Gin Tonic. Ni vet, centilitrarna kan ju variera, liksom antalet citronskivor.

Förresten, det där gamla skönhetstipset för strålande blick kanske skulle vara något att överväga efter en kväll i svågerns sällskap...

Gin & tonic

Hårda fakta om citrus

Citronen har funnits sedan urminnes tider och har sitt ursprung i trakterna kring Himalaya. Redan 500 år före Kristus var den känd i Kina, men till Europa kom den först någon gång runt år 1000. I den kinesiska buddhismen är citronen, persikan och granatäpplet symbolen för de tre heliga frukterna. Eftersom citronträdet har egenskapen att både blomma och bära frukt på samma gång blev citronen i den kristna traditionen en symbol för beständighet och trogen kärlek. Den är tacksam i matlagning, bakning och desserter och ger en fin smakbrytning till både sött och salt. I Sverige konsumerar vi drygt 8000 ton citroner per år. Det blir 1 kilo per person och det kan låta mycket. Men jämfört med länderna runt medelhavet är det inte mycket att komma med.

Limen kallas också citronens gröna kusin, lite rundare och betydligt mindre. Fruktköttet är ljust och gulgrönt och smakar friskt och lite parfymerat. Att den används så mycket i asiatisk matlagning är inte så konstigt eftersom frukten kommer just från sydöstra Asien. Limefruktens smak är helt unik, och ger en exotisk touche till de flesta rätter. Några droppar över en skaldjurssallad med chili gör susen, genast förflyttar men sig till Thailand. Limeträdet växer i tropiska områden, främst i sydöstra Asien. Engelska sjömän brukade få limesaft för att förebygga skörbjugg under långa resor. Då tillsattes rom för att saften skulle hålla sig, en spritsort som faktiskt passar ypperligt ihop med lime.

Kumquat är en liten bitter miniapelsin, som inte är större än en valnöt, ofta odlas den som prydnadsväxt. Men den passar också bra tillsammans med kött och kyckling och är god att ha i marmelader. Den smakar syrligt och kärvt och man äter del hel, det vill säga med skal och allt. Den passar lika bra att skiva i sallader som tillsammans med choklad. Ursprungligen kommer kumquatsen från Kina.

Limequat är en korsning mellan lime och kumquat. Den ser ut som kumquat, bortsett från att skalet är grönaktigt. Man äter hela den syrliga frukten, med skal och allt. Den är lika god till fisk som till desserter. Frys gärna in skivor som får pryda drinkar och bål.

Apelsinen kom till Europa på 1600-talet med portugisiska upptäcktsresande, som i sin tur kommit över den i Indien. Den söta apelsinen blev snabbt populär och i slutet av 1700-talet anlades de första stora apelsinodlingarna i Spanien. Det finns blonda apelsiner med gult fruktkött och blodapelsiner där köttet är rött. Den ger både en syrlighet och sötma som tar fram andra smaker. Att den är rik på c-vitamin känner nog de flesta till, liksom att den följt sjömän världen över för att skydda dem mot skörbjugg.

Grapefrukt är kanske mest känd som frukostfrukt. Den som vill grillar den några minuter med lite råsocker eller honung på toppen. Den finns både gul och röd, många föredrar blodgrapefrukten som har en något fylligare och mindre besk smak. Man vet inte säkert var grapefrukten kommer ifrån, men den påträffades i Puerto Rico i mitten av 1700-talet. Så sent som på 1910-talet kom den till Europa. Men grapefrukten är inte bara god till frukost, den passar också till marmelad, desserter och i sallader, gärna med avokado.

Clementinen är en korsning mellan mandarin och nordafrikansk pomerans. Den togs fram i början av 1900-talet och döptes efter sin upphovsman, den algeriske prästen Pierre Clément. Den har tunt skal, är söt och frisk. En annan fördel är att den nästan är kärnfri, något som gjort att vi inte längre importerar mandariner, som hade betydligt mer kärnor.

Satsumas är visserligen släkt med apelsinen, men är en självständig mandarinart. Ursprungligen kommer den från den japanska provinsen Satsuma. Den är den tidigaste av de små citrusfrukterna och kommer till oss i Sverige i mitten av oktober. Den har ofta lite gröna skiftningar i skalet, men det betyder inte att den är omogen. Satsumas har en mild smak och är kärnfri.

Pomeransen ser visserligen ut som en apelsin, men är en kryddfrukt och ska inte ätas utan tillagning. Skalet är beskt och fruktköttet surt. Men i tillagad form är det en helt annan femma. En citrusmarmelad med pomerans får en helt ny dimension, precis som brödet, snapsen eller ett värmande kryddvin. Alla som är förtjusta i den engelska bittra marmeladen som är gjord på pomerans, vet att den smaken är svår att slå. Pomeransen kallas också för bitterorange eller Sevillaapelsin, eftersom man traditionellt odlar pomerans i trakten kring Sevilla, det är också där de stora odlingarna finns. Ursprungligen kommer pomeransen från Kina, varifrån araberna förde den till Spanien. Där användes den exotiska frukten främst som prydnadsväxt och blev en symbol för rikedom och makt. Vanligast är att man använder det torkade skalet som har en något bitter apelsinsmak.

Pomelo är en jättestor, päronformad citrusfrukt, ofta 20-25 centimeter i diameter. Smaken påminner om grapefrukt, fast den är inte lika besk. Den har ett mycket tjockt gulgrönt skal. Fruktköttet består av klyftor som skiljs åt av hinnor, så kraftiga att de inte går att äta. Skär pomelon i klyftor på längden och skär sen några jack i fruktköttet så är det lätt att plocka ut fruktköttet ur skalen. Pomelon är också god i marmelader. Det finns också blodpomelo som är röd i fruktköttet.

Sweetie är en relativt ny citrusfrukt, som är en korsning mellan grapefrukt och pomelo. Den kommer från Israel och är stor som en grapefrukt, men har ärvt sitt tjocka gröna skal från pomelon. Färgen på fruktköttet är gulaktigt, ungefär som en vanlig gul grapefrukt. Den smakar sött och fylligt och har inte någon bitter nyans.

Uglin lär vara en spontan korsbefruktning mellan apelsin, grapefrukt och clementin. Man hittade den på Jamaica i början av 1900-talet. Den är något större än en grapefrukt och innanför det gulgröna skalet gömmer sig ett sött, saftigt och välsmakande fruktkött, trots att frukten ser ganska ful ut. Skär den mitt itu och ät den som en grapefrukt, med sked direkt ur skalet.

Prova Carolines superenkla citruspasta

Caroline Hofberg