Sam Smith visar mer av sitt inre väsen
Publicerad 2023-05-05
KONSERT Det finns någonting fint i att Sam Smith – trots att hen råkar stå på en gigantisk grekisk kärleksgudinna, iklädd gyllene korsett – faktiskt mest av allt bara sjunger.
Sam Smith
Plats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: 11 057. Längd: En timme och 40 minuter. Bäst: Des’ree-covern ”I’m kissing you”. Sämst: Ett gitarrsolo är sällan en bra idé om artisten inte heter John Mayer.
En gigantisk, gyllene Afrodite fyller scenen. Showen utspelar sig omkring den grekiska kärleksgudinnan. Körsångare gömmer sig i kurvorna, dansöser åker rutschkana nerför midjan.
Konserten är, ack så typiskt för popstjärnor på den här nivån, indelad i tre kapitel. En kärleksakt, en skönhetsakt och en sexakt (av någon anledning den kortaste akten).
Öppningen är offensiv. Sam Smith hissas upp, fyrar av ett belåtet leende inte olikt Ricky Gervais, och sjunger sin största hit ”Stay with me”.
På många sätt är det en annan Sam Smith som är här i kväll jämfört med den stramt Jude Law-klädde britten som gästade Globen under senaste turnén 2018. Sedan dess har sångaren från Cambridgeshire i östra England kommit ut som icke-binär, lämnat London för landet och skaffat hund.
Till skillnad från den ganska minimala ”The thrill of it all”-turnén är ”Gloria the tour” mer av ett pråligt party i linje med senaste skivan. Samtidigt finns det någonting fint i att Smith – trots att hen råkar stå på en gigantisk grekisk kärleksgudinna, iklädd gyllene korsett – faktiskt mest av allt bara sjunger. Då jag senast sökte svar på vem popstjärnan egentligen var bortom spänstiga stämband kommer vi närmare i kväll.
– The main thing about this show is freedom. A safe space, säger Sam Smith från scenen.
Där konserten speglar lustfylld frigörelse simmar musiken stundtals i väl kända vatten; listsoul, danspop och ballader. Med sin varma person och charm kompenserar sångaren till viss del för när musiken fastnar i den mellanmjölk som lite för ofta har präglat albumartisten Smith.
Rent musikaliska höjdpunkter saknas heller inte. Som när bandet tar paus och lämnar huvudpersonen ensam med beats och strålkastarljus i ”To die for”. Eller den r’n’b-doftande ”Perfect”, en av höjdpunkterna från albumet ”Gloria”.
När Sam Smith tolkar Des’rees ”I’m kissing you” i lila klänning och ordet ”queer” på huvudet lyfter konserten till en helt ny nivå. Övertygelsen och inlevelsen är total. Samtidigt visar sångaren prov på samma pophistoriska uppriktighet som när Natasha Bedingfield omfamnades på senaste skivan.
Symboliken må vara en smula övertydlig, men konserten är alltjämt en livsnödvändig uppvisning i kroppspositivitet och rätten att få älska vem man vill.
I det avslutande kapitlet går Disclosure-discon ”Latch” passande nog över i Donna Summers ”I feel love”, även känd som en av världens första houselåtar.
En burlesk growl-tolkning av Madonnas ”Human nature” och den omåttligt populära ”Unholy” får sätta punkt. I den senare sätter Sam Smith, i plommonstop med djävulshorn på, till slut eld på Afrodite.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik