Vad hände med fem killar på en pall?

DOKUMENT: Pojkbanden – en tillbakablick på drypande frisyrer, tre dagars skäggstubb och manlig stämsång

I dag har ”Greatest days”, den brittiska jukeboxmusikalen om Take That, svensk biopremiär. Vi tar en titt i backspegeln på drypande frisyrer, tre dagars skäggstubb och manlig stämsång.

Och ställer den oundvikliga frågan: är det över nu?

Det började i skarven mellan lågstadiet och mellanstadiet. Killarna i klassen blev plötsligt osynliga. Tjejerna hade, bokstavligt talat, tagit sikte på någonting större: New Kids On The Block. Pojkbandskvintetten från Boston, Massachusetts, hade allt som vi saknade. Fördelaktig benstruktur och yviga hårsvall (vi hade piprensare till ben och gles lugg). Männen i NKOTB hette saker som Jordan och Danny (vi hette Johan och Per).

90-talet hade just börjat. Ett decennium som skulle präglas av fem killar på en pall. Ingen annan stund fångar eran bättre än musikvideon till Take Thats ”Back for good”. I strilande studioregn är det en stilstudie i drypande frisyrer, tre dagars skäggstubb och manlig stämsång. ”Got a fist of pure emotion/Got a head of shattered dreams/Gotta leave it, gotta leave it all behind now”, sjunger Gary Barlow med blicken sentimentalt fixerad vid horisonten och ringar på något sätt in hela lockelsen i pojkbandet. Den tonartshöjande finalen i Backstreet Boys ”I want it that way” är också en omistlig pärla för den som vill förstå fenomenet.

New Kids On The Block brukar räknas som ett av de första pojkbanden.

Årtiondet blev ett segertåg för de klassiska pojkbanden. Take That! Westlife! Boyzone! Boyz II Men toppade Billboardlistan i tretton veckor i rad. Backstreet Boys sålde över hundra miljoner skivor och bråkade med Nsync om tronen.

Men som alltid finns det ett fall. Snart skulle pojkbanden bli någonting bespottat och passé. I Storbritannien brukar man tala om ett år noll i popmusiken. 2006 lade tidningen Smash Hits ned. Tv-programmet Top Of The Pops slocknade i rutorna. Samtidigt öppnades andra kanaler. Youtube tog fart, Twitter grundades och Facebook öppnades för allmänheten. Allt detta sammantaget skulle påskynda slutet för pojkbanden.

Samma år hölls MTV Europe Music Awards i Köpenhamn. Galans programledare Justin Timberlake hade presskonferens för en skara journalister. Jag fick ställa sista frågan, och undrade varför Timberlake lyckats så sömlöst med sin transformation från pojkbandstärna till hissad soloartist i egen rätt.

That’s your last question? Next question, svarade Timberlake syrligt, ointresserad av att prata om gamla synder i Nsync.

Take That under ett besök på Skavlan i samband med återföreningen 2010.

Fem år senare såg jag ett återförenat Take That på Parken i samma stad. Även om konserten till stora delar var en enmansuppvisning av Robbie Williams bevisade den dittills största turnén i Storbritanniens historia att det fanns ett uppdämt behov av pojkbandsnostalgi. 1 760 000 britter såg ”Progress live” som avslutades med åtta utsålda datum på Wembley.

Samma år debuterade landsmännen One Direction med hiten ”What makes you beautiful”. Gruppens konsert på Friends Arena i maj 2013 är oförglömligt pojkbandsguld. Harry Styles & Co behövde bara klia sig på magen och säga ”vi älskar köttbullar” för att tusentals unga flickor skulle sätta popcornen i halsen. I början av tiotalet sålde också One Direction flest skivor i världen.

På andra sidan 1D har BTS lyckats erövra Billboard och blivit världens största pojkband. Men kraven på militärtjänstgöring i Sydkorea har inte bara tvingat det största kulturfenomenet i landets historia till en paus – hela den ekonomiska tillväxten för k-pop-industrin är i gungning.

Så, tills någon bevisat motsatsen fortsätter pojkbandsaffischerna att flagna från väggen i utflyttade tonårsrum.

Så, tills någon bevisat motsatsen fortsätter pojkbandsaffischerna att flagna från väggen i utflyttade tonårsrum. Topplistorna talar sitt tydliga språk: soloartisterna dominerar. Pojkbandens fans bestod nästan uteslutande av tonårstjejer – samma tonårstjejer som upptäckte The Beatles och som i en ökänd artikel i den brittiska tidskriften New Statesman 1963 kallades ”de tråkiga, de sysslolösa, de misslyckade”. Naturligtvis skulle historien ge de unga fansen rätt. Men i dag är deras uppmärksamhet snarare riktad mot kvinnliga soloartister som Taylor Swift och Olivia Rodrigo, den nya tidens popband som The 1975 eller Youtube-stjärnor och Tiktok-sensationer.

Sociala medier och strömning har gjort det möjligt för fansen att bli mer sofistikerade i sin smak. De hittar sin egen musik snarare än låter de traditionella skivbolagen bestämma vad de ska lyssna på. Idol-programmen, där många pojkband tog sina första stapplande steg, är idag renodlad tv-underhållning snarare än någonting som på riktigt har med samtida popmusik att göra.

2023 är allt tillgängligt på internet. Ett pojkband måste matcha den bästa musiken oavsett genre. Den största popmusiken har höjt nivån avsevärt. Dagens popstjärnor förväntas vara riktiga artister, med ett eget uttryck och en egen estetik. Det räcker inte längre med att dansa i ett regisserat regn.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik

Pojkbandshits i nykomponerad show. Från vänster: Marco Wihlborg, Boris René, David Lindgren, Greg Curtis, Lenny Lantz.

Ny film och föreställning skildrar pojkbanden

”Greatest days” är en brittisk film baserad på Take That-musikalen med samma namn. Filmen är regisserad av Coky Giedroyc med manus av Tim Firth och har svensk biopremiär idag. I höst går även pojkbandsföreställningen ”A show larger than life” upp på Hamburger Börs. På scen står bland andra David Lindgren, Erik Segerstedt och Mattias Andréasson.

Backstreet Boys på Scandinavium i Göteborg 2019. ”Dansstegen har stelnat och rösterna har åldrats”, skrev Aftonbladets Natasha Azarmi i sin recension.

Så gick det sedan för pojkbanden

Post-pojkbandshistorien är full av sammanslagningar, förvirrande bokstavskombinationer och tveksamma singlar. Det är inte bara Take That som har gjort comeback. 2010 slogs New Kids On The Block och Backstreet Boys samman – till NKOTBSB. Den nordamerikanska turnén blev en stor framgång och drog in närmare 70 miljoner kronor. Året därpå gav sig mansgruppen ut på en Europaturné som avslutades i Malmö.

Tio år senare slogs forna rivalerna Backstreet Boys och Nsync samman. Under namnet Back-Sync gjorde de som kvartett en spelning för att fira Pride i Los Angeles. Justin Timberlake saknades emellertid i laguppställningen.

Några av banden, till exempel Westlife och New Kids On The Block, har fortsatt att ge ut ny musik. Bland andra Backstreet Boys och NKOTB har oförtrutet fortsatt att turnera. Take That återförenades nyligen tillfälligt för att uppträda på kröningen av Kung Charles.

Arvet efter pojkbanden lever kvar främst i form av dess tre mest framgångsrika soloartister – Justin Timberlake och Robbie Williams (den senare gjorde en konsert på Avicii Arena i Stockholm så sent som i mars) samt Harry Styles.