Experten: ”Beteendet är en del av spelet”

Publicerad 2016-09-27

Efter nattens första valdebatt mellan presidentkandidaterna haglar analyserna om vem som egentligen vann ordstriden.

Medan Trump anklagas för översitteri beskrivs Clintons kroppsspråk som arrogant av vissa.

Men enligt psykologen Per-Anders Granhag är bådas beteende en del av spelet.

– Att försöka underminera sin motståndares argument är lite som att kasta boll till varandra. Det blir ju konstigt om någon plötsligt slutar och lägger bollen i fickan i stället.

Många experter anser att Hillary Clinton var den givna vinnaren efter nattens första amerikanska valdebatt.

Samtidigt har det kommit reaktioner och kritik kring att båda presidentkandidaterna vid flera tillfällen ska ha försökt förminska sin motståndare genom att himla med ögonen, skratta åt varandra och sucka under debattinläggen.

När Trump vid ett tillfälle påstod sig ha ett bättre temperament än sin rival svarade Clinton med att bara stå och le och sedan skrattande kasta av sig anklagelsen.

”Clinton var arrogant”

Frida Stranne, USA-forskare vid Högskolan i Halmstad och Uppsala universitet, säger till TT att Hillary stundtals framstod som arrogant, vilket troligtvis missgynnar henne.

– Jag är lite orolig för att hon genom sitt kroppsspråk och ansiktsuttryck till viss del framstod som arrogant. Det förstärker troligen den negativa bild som många har av henne.

Stranne tror även att Trump kan ha tjänat på hur debatten utvecklade sig, då han enligt henne lyckades "lägga band på sina värsta utspel" jämfört med under primärvalet.

– Man måste försöka se det med de känslor som amerikaner omges av, och de vill ha förändring men ville samtidigt veta om Trump kunde vara samlad, säger hon till TT.

”Valet avgörs inte på kroppsspråk”

Dag Blanck, professor i i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet, tycker dock att Clintons framtoning i debatten var bättre, då Trump många gånger avbröt henne, vilket fick honom att framstå som en översittare.

– Hillary var skicklig och lät honom prata på medan Trump avbröt henne flera gånger, vilket fick honom att framstå som hård och som en mobbare.

På frågan om han tycker att Clinton lagt sig till med en mer arrogant stil svarar Blanck att han såg hur hon betedde sig, men att han inte reagerade på det.

– Jag tycker att man ska fokusera på vad kandidaterna säger och inte vad de gör. För mig är det irrelevant om de suckar eller inte och jag tror inte att valet kommer att avgöras av om Hillary har ett arrogant kroppsspråk eller inte.

Arrogans – en nackdel

Per-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, säger att taktiken med att underminera sin motståndare med sitt kroppsspråk är vanlig, även hos svenska politiker, och tror att det är väl inövat och planerat hos båda presidentkandidaterna.

– Det är ganska uppenbart att man på det sättet försöker understryka att man ogillar eller betvivlar ett budskap. I situationer då man inte har chans att säga något utan ska vara tyst så tar man i stället till det andra språket – det universella kroppsspråket – så att alla som tittar ändå ska förstå vad man tycker och ta in det lite extra, säger Per-Anders Granhag

På frågan om han tror att Hillary Clintons mer arroganta framtoning kommer att gynna henne svarar Granhag att det helt beror på vad väljarna vill ha.

– Hon vinner nog vissa poäng på det samtidigt som hon säkert också förlorar en del. Hade hon haft en mildare framtoning kanske hon hade förlorat på det. Det är därför svårt att summera nettoeffekterna av detta, då det helt beror på vad väljarna är känsliga för.

– Just arrogans kan ju tilltala vissa väljare men för de flesta ger det en negativ klang så då kan det nog vara till en nackdel om hon uppfattas så.

”Del av spelet”

Per-Anders Granhag menar att spelet mellan kandidaterna är en balansgång där man inte får driva saker för långt, men inte heller vara för passiv, då det kan tolkas som konstig och avvikande.

– Det ligger i tidsandan att markera aktivitet, att man lyssnar och ogillar det den andre säger. Hade de bara varit helt stilla och neutrala så hade de nog i stället anklagats för att vara för passiva.

 – Det är lite som att kasta boll till varandra. Det blir konstigt om någon plötsligt slutar och lägger bollen i fickan. Detta är lite ”part of the game”.

Per-Anders Granhag säger dock att han hoppas att det är det politiska budskapet som ska avgöra vem som blir president i slutändan.

– Detta är ett skådespel, och det är därför som de använder det här ickeverbala språket. Men det är knappast det som avgör vem som vinner i slutändan.

 PLUS:  Presidenter – och maktsugna kandidater

ANNONS