Tänk om kvinnorna tror på männens sanningar
Unga män blir äldre och då skriver de en bok. Påfallande ofta handlar den om en ung man. Denne unge man är känslig och en aning vilsen. Han söker kärleken, meningen och målet. Kanske till och med sanningen. Han dricker alkohol, prövar lite droger, spelar gitarr och/eller skriver poesi. Han plågas av tvivel.
Han undrar särskilt över det här med kvinnor.
Han är, kort sagt, en genomsnittlig ung man. Han är också, liksom alla genomsnittliga unga män, övertygad om att hans genomsnittlighet är unik.
Av detta blir ett bibliotek. Hyllmeter efter hyllmeter av rockriff, apgroggar, ingen-förstår-mig och hon-behöll-strumporna-på, hennes-sköte-smakade-hav.
Jag säger inte att det inte kan bli bra ibland. Det kan bli pangbra.
”Räddaren i nöden”-bra. Jag oroar mig bara för att någon ska få för sig att använda de svällande hyllmetrarna som ett referensbibliotek.
För att tala klartext: Vi må alla vara individer, men det sitter människor därute – kvinnor – som har läst ”Jack”, ”Vi som aldrig sa hora” och snart ”Någon sorts extas”. De kan antagligen inte låta bli att dra en och annan slutsats. Att se ett mönster.
Det är klart att de förstår att de läser ungdomsskildringar. De vet att tiden går och att människor förändras. De har, i flera fall, män, bröder och, i alla fall, pappor. De har antagligen den vidsynta utgångspunkten att även män mognar.
Men...
När en människa – kvinna – läser den elfte varianten av Ung Man Med Gitarr Spanar Melankoliskt Ut Över Riddarfjärden, Med Sidoskjutna Bomullstrosor Och Giriga Kyssar I Huvudet, kan hon då låta bli att generalisera?
Kan man klandra henne om hon anar något typiskt, utöver ungdom?
Jag är rädd att svaret är nej.
Tänk om tanken slår henne att de här böckerna ofta skrivs av män som nu är 10, 20, till och med 30 år äldre. Att författarna har haft gott om tid att genomskåda sin egen ungdoms trivialiteter. Men att det istället finns en ton i det skrivna som antyder att de där 10, 20, 30 åren som gått sedan dess, har varit en utförsbacke. Att höjdpunkten inföll just där, vid Riddarfjärden, med bomullstrosor i sinnet.
Det finns egentligen bara en sak som oroar mig mer, än att hon ska tro att män tänker så:
Att hon har rätt.