Barn häktas för 3 mord och gangsterledare direktsänder
En ljusgul trädörr i underjorden.
Närmare häktningsförhandlingen mot 16-åringen som misstänks för tre mord på 25 timmar än så kommer inte pressen.
Det är mycket ovanligt, för det mesta släpps vi in i salen och får bevittna de inledande juridiska piruetterna innan beslut fattas om stängda dörrar och vi blir utskickade.
Men ingenting i detta mål är vanligt, inte ens i gängmordens Sverige är barn som bryter sig in i villor och skjuter folk frekvent förekommande.
Västberga, en småbarnspappa mördad, nästa i kväll Tullinge förlorade en 60-årig kvinna som var barnvakt och en 20-årig inneboende sina liv.
Södertörns tingsrätt, en av Sveriges största, rättens kvarnar maler, rattfylleri, brott mot trafikförordningen, ohörsamhet mot ordningsmakten, än har domstolarna tid med vardagsbrottsligheten.
En trappa ner, utanför säkerhetssalen, meddelar en bister vakt rättens ordförandes beslut, inte ens den inledande delen av förhandlingen är öppen.
Reportrar muttrar irriterat, men jag finner beslutet rimligt, anhöriga blir mördade, säkerheten måste vara hög, sedvanlig offentlighet runt en förhandling av detta slag vore att ta en inte obetydlig risk.
Minut läggs till minut, på andra sidan väggen lägger åklagaren fram sina bevis, mediefolket sitter på bänkar, datorer och mobiler plockas fram.
I väntan på beslut i häktningsfrågan fördrivs tiden på ett eller annat sätt, exempelvis genom att läsa dokument om den misstänkte mördaren.
Att pojken endast är 16 hindrar inte att han har akter hos myndigheter lika tjocka som de flesta av oss inte skulle komma upp i ens om vi levde om våra liv tre gånger.
Handlingarna från socialtjänsten och domstolar är stumma vittnesmål om myndigheter som har misslyckats, eller om de nu inte har getts tillräckliga verktyg för att ens ha en chans att lyckas.
Pojken figurerar i 28 avsnitt hos polisen, han har valsat in och från hem och var på rymmen från ett av dem då skotten slet sönder nätterna och tryggheten i Västberga och Tullinge.
Om 16-åringen nu visar sig vara skyldig till grövsta tänkbara brott, så har han agerat på uppdrag av någon.
Det påstås att taxin som pojken flydde i efter Tullinge beställdes från Turkiet.
Det påstås att uppdraget beställdes av kretsen kring Rawa Majid, vars högra hand höll en bisarr direktsändning på Instagram i går kväll.
Bakom sig hade han två maskerade män med automatgevär, samma estetik som vilken terrorgrupp som helst, fiender hånades, ett nödtorftigt maskerat mordhot mot en åklagare passerade.
Maktkampen utkämpas inte längre endast med mord och sprängningar, det är också en strid om berättelsen, representanter för båda sidor hör av sig till pressen och klagar på sakfel med en ihärdighet inte ens en ambitiös pressnisse inom politikens värld trumfar.
En annan strid, civiliserad till sin natur, utspelar sig bakom den ljusgula trädörren i underjorden. 16-åringen nekar, så mycket vet vi, om styrkan i bevisen vet vi mindre.
I Sverige i vår tid utnyttjas barn till att begå mord, nej, det är inte ännu en gräns som har passerats, i de här miljöerna finns inga gränser över huvud taget, småpojkar har torterats och mördats, mödrar skjuts ihjäl, en laglydig människa som har samma efternamn som en gangster, förlorar livet.
Högtalaren sprakar till då och då: ”Förhandlingen fortsätter i sal 14”...”Parterna kallas till sal 3”...Vittnet xx ska infinna sig i sal nio..”..
Förhandlingen är överstökad på en halvtimme, förhållandevis snabbt, ett tecken på att bevisen är hyfsat starka, åklagare Mats Ihlbom kommer ut, mikrofoner sträcks fram.
Ja, pojken har häktats för samtliga mord som begicks under den groteska våldsodyssén.
Ovan jord väntar åklagare och advokater på sina mål, de hälsar på varandra, småpratar, den juridiska världen är liten.
En äldre kvinna med vänligt ansikte står bakom ett bås med en skylt som det står VITTNESSTÖD på.
Det finns ingen anledning att betvivla att hon behövs.