Var inte så säkra på vår lojalitet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

HAVANNA. De köpta och de fria.

De som måste sälja sin kropp för en glasstrut och de som inte behöver göra det.

Ungefär så sveper mina tankar, där jag ligger och spanar vid poolen på ett lyxhotell i Havanna.

Vi är förresten två som är på spaningsuppdrag.

Den här spaningspatrullen består av två.

Och vi ligger där vid poolkanten och studerar ”el machismo”, hur den liksom promenerar omkring där under palmerna. Hur den spankulerar runt utan blygsel. Hur den med en ogenerad självklarhet låter oss ta del av deras hemligheter.

Av deras dubbelmoral.

Ett dubbelliv som de med all säkerhet inte vill ska sippra ut från det här poolområdet. Hem till deras ”bas”, till deras ”vanliga liv”. Till fruar, barn och flickvänner.

Men här vid bassängkanten är det fritt fram.

Och på något underförstått sätt, så är det som om ”el machismo” är säker på vår lojalitet.

På vår tystnad.

På spaningspatrullens tysta medgivande.

Men så säkra ska de inte vara.

Där borta, till exempel. Där under palmbladen sitter en pedofil med en svart pojke. En äldre herre i regnbågsfärgade badbyxor som med en handrörelse visar pojken vilka ”tjänster” han vill ha. Och som sedan viftar med fyra fingrar. Fyra dollar? 40 dollar? Fyra pesos? Nu följer en förhandling. En väsande aggressiv förhandling som den lille svarte förlorar.

Och här kommer en blond flicka med ballerinaskor och slocknad blick. Eskorterad av en sorts morfar, som inte är någon morfar. Så fort den gamle försvunnit för att byta om, så börjar flickan fingra på sin mobil.

Som om det fanns en bättre värld där utanför.

Här har vi en svensk. En glad man med mustasch och en svensk företagslogga på sin snövita t-shirt. Som har en ”jinetera” (rytt-arinna) vid sin sida. En kubanska som erbjuder utlänningar sina ”tjänster”. För pengar, mat, presenter. Eller bara för statusen att få sätta sin fot på ett hotell.

Så nu undrar spaningspatrullen hur ska vi hjälpa ”el machismo” att ”komma ut”, att släppa på sitt hemlighetsmakeri. Att rakryggad stå för vem han är. Fullt ut.

”Vi tar smygbilder och lägger ut på nätet”, föreslår min kompanjon.

Ja, just det.

Men här är ju inte spaningspatrullen helt hundra.

Att ”el machismo” skulle uppskatta den ”tjänsten”.