Rättegången handlar om sex, sex och en ständig jakt på kickar
Köpenhamn.
Till slut verkar allt handla om sex.
Men det är förstås inte sex åklagaren Jakob Buch–Jepsen är intresserad av, det är hur mörka fantasier växer och växer, hur en man genom ständig jakt på kickar närmar sig det förbjudna.
Så blir sal 60 i Köpenhamns tingsrätt en märklig blandning av stram saklighet och en verbal orgie i människors privataste hemligheter.
Ett kvinnligt vittne. Hon ber att rätten ska förbjuda media att publicera hennes namn. Hon träffade Peter Madsen på Manifest, ett återkommande evenemang för dem som gillar sado–masochism och fetischism. De cyklade hem till henne. Testade lite kvävningssex men Madsen tryckte aldrig till, i alla fall inte ordentligt.
Åklagaren står upp när han ställer frågor. Lutar sig mot pulpeten av plexiglas. I dag har han mörkgrå kostym, ljusblå skjorta och en smal slips som är så mörk att den nog är svart.
– Peter (Madsen) kan gott ha talat om dödsporno. Han berättade att det finns, säger kvinnan.
Åklagaren är vänlig och precis, ställer sina frågor, kvinnan svarar.
– En gång hade vi sex i ubåten, säger kvinnan.
– Nej, jag minns inte om jag blev bunden.
Sedan är det advokat Betina Hald Engmarks tur. I dag är hon ganska aggressiv, irriterad på åklagarens som hon tycker ledande frågor. Ett par gånger höjer hon rösten för att avbryta honom, en gång skriker hon mer än talar.
Men nu frågar hon artigt vittnet om kvävningssexet. Vem tog initiativet?
– Vi ville nog båda.
– Var Peter Madsen intresserad?
– Det var nog mest jag. Jag ville gärna bli dominerad.
Vittne 2, en yngre kvinna, när hon kommer in döljer hon huvudet i en luva. Rätten beslutar om namnförbud.
Hon berättar om en swingerklubb med sado–masochistisk profil, om ”gränsöverskridande erfarenheter” och vänner som vill dela sexuella upplevelser.
– Har du deltagit i våldtäktslek?
– Nej ... vi lekte att det var razzia i en lägenhet och att två polismän hade sex med kvinnan i lägenheten. Det var Peter och en norrman.
Åklagaren läser upp ett sms: ”Jag binder fast dig och genomborrar dig med ett grillspett”. Advokaten kräver att uppläsningen ska stoppas. Hon skriker mer än hon talar. Citatet hör inte hemma i detta sammanhang.
Trekant. Porrfilmer: Madsen var med om två inspelningar. Ett annat sms, från ett tidigare kvinnligt vittne till dagens tredje: "Peter talar om att vi ska göra en snuffilm med dig i ubåten". Snuffilm är ett filmat mord.
– Har ni talat om rören i ubåten?
– De skulle kunna användas för att binda fast mina händer, säger kvinnan.
Madsen var intresserad av allt som var erotiskt och nytt, säger kvinnan. Han ville testa gränser.
– Kan du ge exempel? frågar advokaten.
– Han försökte bygga ett rymdskepp som skulle ta honom ut i universum.
Så blir besattheten av sex en del av en jakt på kickar. Rymdskepp. Ubåt. Älskarinnor. "Peter var enormt manisk hela tiden, manisk i sitt liv och arbete", säger en av kvinnorna.
Bara en träder fram med namn, Deirdre King, i flera år Madsens älskarinna, hon talar med klar och säker röst. Om Peter Madsen säger hon: empatisk, kärleksfull och god. Deirdre King levde i en räcka våldsamma förhållanden och det gjorde Madsen ont att se henne fara illa.
– Han hjälpte mig när jag hade blåslagna ögon.
Hon var aldrig svartsjuk på hans andra kvinnor, hon hälsade på dem, det var allt.
Till en annan kvinna, en brittisk dokumentärfilmare, sa Peter Madsen: Jag tror jag är psykopat. Han sa också: Jag måste lära mig att hålla tyst. Om jag vore misstänkt för mord på grannens fru. Du har rätt att vara tyst, allt du säger kan vändas emot dig.
Det sa han tionde augusti, samma dag han tog med den svenska journalisten Kim Wall ut på havet.