Domen alla bävar för
Cantwell: Det skulle väcka enorm vrede i Norge om Breivik inte får ett fängelsestraff
I morgon inleds den del av rättegången mot Anders Behring Breivik som processen strikt juridiskt kretsar kring:
Att avgöra om terroristen ska dömas till fängelse eller vård.
Det blir ingen enkel uppgift, psykiatrikerna har kommit till olika slutsatser och är i luven på varandra.
Det mesta är sagt och gjort.
De mördade har grundligt avhandlats en efter en, vi har hört de överlevande ungdomarnas fantastiska berättelser om solidaritet och mod, Breivik har propagerat, rasister har framträtt, barndomsvänner har vittnat.
Det har varit långa veckor, men det måste få ta tid när brottslighet av denna oerhörda omfattning ska gås igenom i en rättsal.
Men detta är inte ett mål där åklagare ska försöka binda en misstänkt till brott. Bevisningen är god, Breiviks erkännande trovärdigt.
Detta är en process som primärt kretsar kring någonting annat, att bestämma om massmördaren ska dömas till fängelse eller sluten rättspsykiatrisk vård.
När rättegången fortsätter på fredag inleds detta avgörande avsnitt, under sju dagar ska den ena psykiatrikern efter den andra framträda.
Med tanke på att experterna har kommit fram till helt olika slutsatser lär domarna få en hel del att tänka på.
Bakgrunden:
Den första rättspsykiatriska utredningen drog slutsatsen att Breivik lider av paranoid schizofreni och att han därför inte kan dömas till fängelse.
I sin stämningsansökan yrkade åklagarna därför på vård. Men de lämnade en öppning för att de kunde ändra sig om den andra utredning som just då pågick skulle leda till bedömningen att mördaren var frisk.
Och det var ju precis vad professorerna Agnar Aspaas och Terje Tørrissen anser i den rapport som nu offentliggörs på Aftonbladet.se: Breivik är straffrättsligt tillräknelig.
Och som om situationen inte var tillräckligt komplicerad har en kommission kritiserat denna andra utredning, läkarna anklagas för att ha blivit lurade av Breivik.
När sedan en professor ger sig på kommissionen som invänder mot rapport två som underkänt rapport ett befinner sig norsk rättspsykiatri plötsligt i en djup kris som jag inte begriper hur den ska ta sig ur.
Professionen har ifrågasatts, för att inte säga hånats, av opinionsbildare, kriminologer och en och annan politiker.
Jag nöjer mig med att stillsamt konstatera att det aldrig har varit så tydligt som nu att rättspsykiatri inte är en exakt vetenskap.
De fyra psykiatriker som genomfört utredningarna har suttit i rätten varje dag. De har studerat Breivik noggrant. Ytterligare omdömen ska författas och lämnas över till domarna.
Hur ska de värdera denne man? Vad ska de dra för slutsatser av att han på fullaste allvar hävdar att han blev terrorist för att han som sjuåring fick sin cykel stulen av en muslim? Vad ska de tycka om hans dillande om att norska regeringen försökt proppa honom full med psykofarmaka?
Och hur ska rätten hitta en väg ut ur all denna vetenskapliga förvirring?
Breivik själv vill antingen avrättas eller frikännas. Inget av detta kommer att ske. Men framförallt vill han inte bli klassad som galen. Han, som gjorde en så storslagen insats för att rädda Norge, är för fåfäng för att acceptera att spärras in på dårhus.
Vi kommer först de sista dagarna att få veta vilket av alternativen åklagarna i första hand yrkar på.
I en viktig bemärkelse är domen dock av underordnad betydelse: Breivik kommer aldrig släppas ut igen. Därtill är hans brott för grovt.
Men det skulle väcka enorm vrede i Norge om denne terrorist och massmördare lämnas över till vård. 22 juli är ett trauma som nationen ännu bearbetar, som nationen kommer att bearbeta under lång tid.
Och det mänskliga behovet av straff sitter så djupt hos så många.