SD är ett symptom på en samhällsomvandling som medierna bejakat
Är det mediernas fel att SD gjorde ett sådant bra val? Stämmer det, att medierna har normaliserat SD?
Inget parti har de gångna 15 åren granskats så ingående på nyhetsplats som SD.
Och kultursidorna har varit samstämmiga: ur det partiet kan inget gott komma.
Det har varit sämre ställt med analyser om varför SD växer, det har räckt att idissla mantrat om ”vita kränkta män”. I stället för att diskutera hur Sverige har förändrats, har man varnat för vad som lurar runt knuten: 1930-talet.
På senare tid har särskilt DN anklagats för lite väl många känslomässiga pekpinnar, tidningen har liknats vid ett entonigt kampanjorgan. I veckan svarade DN sina kritiker, att de relativiserar demokratin. Den halsbrytande slutsatsen illustrerades med ett
faksimil på det nazistiska partiorganet Völkischer Beobachter från 1935. Bilden byttes ut efter nån timme, men det var så dags.
I exemplet ovan var de som kritiserade DN långt ifrån högersinnade, men händelsen får mig ändå att leta rätt på en färsk undersökning från SOM-institutet. Den visar att självcensuren är utbredd i Sverige och att det framför allt är de till höger som väljer att hålla tyst. Det här strider nog mot vänsterliberalernas självbild och välbefinnande, att det finns arenor där man faktiskt är i överläge.
Hegemonin ska dock inte överdrivas.
Maximen om alla människors lika värde har varit stark på alla mediehus, en demokratisk hållning som ofta har slagit över i en räddhågsen identitetspolitisk publicistik. Men samtidigt och lika starkt har medierna sjungit den oreglerade marknadsliberalismens lov, som slitit världen och Sverige i stycken.
Oroar man sig på riktigt för fascismens återkomst, vilket man ska göra, måste man inse att SD är ett symptom på en större samhällsomvandling, som medierna har bejakat eller varit ointresserade av att fånga.
Högerpopulismens orsaker ska inte reduceras till enbart en fråga om ekonomisk trygghet, det vore vulgärmarxistiskt. Men den som inte alls vill ta hänsyn till de skilda livsvillkoren och den ojämlika resursfördelningen, bör prata med lite mindre bokstäver
om det som sker nu. Den stundande lågkonjunkturen kommer för övrigt vara en prövning för alla goda samveten.
Medierna är varken höger eller vänster, medierna är opportunister. Märk bara hur man pratar om invandring och mångkultur nu jämfört med för fyra år sen – på samma sätt som både allmänheten och den ”breda mitten” svängt. Se hur man försiktigt
börjar putsa på både Kristerssons och Åkessons namn. Nykonservatismens problemställningar vinner mark på kultursidorna; tiden är mogen för den yngre generationens intellektuella, och den tänker så här.
Högerns verkliga normalisering börjar nu. Nästa undersökning från SOM-institutet kan mycket väl visa, att det är vänstern som väljer att hålla tyst.