Vi måste kräva en demokratisk skola fri från all religion
Alla i Sverige, utom kungen och kronprinsessan Victoria, åtnjuter religionsfrihet.
Man kan förstås tycka att det är konstigt att grundlagen föreskriver särskild gudstro för två av medborgarna. Men det är inte konstigare än att vi fortfarande har monarki och följaktligen inte mycket att bråka om.
Religionsfrihet för (nästan) alla alltså! Någon däremot? Ingen? Utmärkt.
Men om bara några rader försvinner nog denna enighet. För en konsekvens av religionsfriheten är att skolan skall vara fri från religion. Följaktligen är den nuvarande ordningen med privatiserade skolor på religiös grund en absurditet.
Nu tänker de flesta läsare möjligen på Koranskolor där svenska barn skall lära sig rabbla Koranen och itutas allehanda antidemokratiska föreställningar om kvinnans underlägsenhet och underordning skolgossar. Men mer eller mindre galna kristna sekter håller sig också med privatiserade skolor för att träna barn till odemokrati.
Sådana inslag i skolväsendet hör naturligtvis inte hemma i en demokrati. Men religions- och föreningsfriheten innebär också att det går alldeles utmärkt att organisera frivillig religionsundervisning utanför skolan, som söndagsskolorna förr i världen när lutheransk kristendom var den helt dominerande religionen.
Enligt den metoden organiserar sig nutidens största religion i Sverige, det vill säga vidskepligheten. Kristallterapi, telepati med rymdvarelser, Asatro, trolltrummor, spåkonst i kort och tomtar på loftet studeras fritt och flitigt utanför skolväsendet. Det är också ett utslag av religionsfriheten.
Men i skolan bör all religion vara bannlyst av demokratiska skäl, även den tredje största religionen i Sverige som torde vara islam.
Alla med så långt i resonemanget? Jaså, inte alla. Och värre blir det i så fall i nästa logiska steg. För om skolan skall vara fri från religionsutövning så måste alla religiösa manifestationer bort, hucklen på flickor såväl som skolk från simundervisning och gymnastik med hänvisning till guds förmodade vilja.
Muslimerna i Sverige har skiftande uppfattningar i frågan om huckle på småflickor: inget huckle alls, litet huckle, halvlångt huckle eller i värsta fall heltäckande huckle. Koranen föreskriver visserligen ingetdera, därav förvirringen. Men det där får muslimerna göra upp själva. Det ingår också i religionsfriheten.
Men i den svenska skolan kan man inte i religionsfrihetens namn tillåta hucklen på småflickor. Det är inte konstigare än att barnäktenskap är förbjudna.
Vuxna kvinnor som väljer det ena eller det andra har inte med den här diskussionen att göra. Och skolflickor som så föredrar, eller tvingas, är naturligtvis fria att klä sig i huckle på väg till och från skolan. Men inte i skolan, eftersom skolan skall vara fri från all religion eller religiösa manifestationer.
Det här är långtifrån ett utopiskt reformförslag. I Frankrike, ett land med tio gånger så många muslimer som Sverige, råder den här ordningen, totalt slöj- kalott- och kaftanförbud.
Det finns mycket starka argument för att Sverige bör följa efter Frankrike i den här frågan. Vår skola skall vara demokratisk, för det första. Det betyder bland mycket annat att kvinnor har samma värde som män och lika rättigheter. Och flickor från muslimsk miljö måste någonstans ha en fristad och slippa trycket att demonstrera sin underkastelse.
Till detta kommer raden av oönskade konsekvenser av skolflickors rätt att bära den ena eller andra sortens huckle. Då måste det ju vara tillåtet att vägra delta i gymnastiken eller simundervisningen, då blir det inte ett orimligt krav att sätta upp skärmar mellan pojkar och flickor och allehanda nya krav på religiös klädsel förvandlar skolan till en maskerad som sätter ojämlikheten i system. Tvärtemot avsikten.
Och vad nu med Sverigedemokraterna? De är naturligtvis emot huckle i skolan lika mycket, och av samma skäl, som de kräver mer fläsk i skolmaten. De drivs av sin främlingsfientlighet och sitt hat mot islam i största allmänhet. Deras utgångspunkt är antidemokratisk. Att de inte fullt ut vågat kräva totalt slöjförbud har att göra med deras taktiska rädsla för att befästa sin rasiststämpel. Själva är de väl medvetna om att det knappast är omsorgen om demokrati och jämlikhet som ligger bakom deras ännu inte som partilinje deklarerade hat mot allt de uppfattar som ”smygislamisering”.
Därför är det angeläget att vi från flera håll driver kravet om en fullt demokratisk svensk skola med religionsfrihet och frihet från religion. Innan Sverigedemokraterna hoppar fram och förgiftar frågan med sitt utlänningshat. Idealiskt vore om Socialdemokraterna för en gångs skull kunde våga sig på ett initiativ. Då skulle Sverigedemokraterna bli avhängda och en religionsfri demokratisk skola kunna införas utan minsta blinkning åt rasismen. Kunde Frankrike kan Sverige.
För övrigt anser jag att…
...vi nu får hoppas att skottarna lämnar ”Storbritannien” och skyndsamt återinträder i EU. Och ännu mer hoppas att Island i morgon skickar hem engelsmännen från EM i fotboll.
...Göteborgs-Postens politiska chef Alice Teodorescu återigen visar sin oförmåga att skriva svenska när hon kräver ”slagfulla åtgärder” mot våld i hemmet. Mer upprörande är dock hennes kamp för lönesänkningar eftersom hennes egen månadslön är 79 545 kronor. Oförskämt bra betalt för en skribent som inte kan skriva.