Monas gäng kan bli klasskamrater
Det har alltid varit något outhärdligt idiotiskt med uttrycket ”klasskamrater”. Alla som någonsin gått i skolan vet att en klass inte bara består av kamrater.
En klass är en värld. Ett litet universum. En klass har svarta hål som slukar allt
i sin närhet. Den har röda dvärgar som fnissar och viskar och lägger krokben. Den har supernovor som exploderar utan förvarning. Den har mängder av karga, ogästvänliga asteroider. Den har stora, självgoda planeter, som samlar viljelösa månar kring sig i beundrande kretslopp. Den har kometer som inte kan sitta stilla.
Endast på ett fåtal ställen, separerade av eoner av enfaldighet, elakhet och lättja, finns tecken på intelligent liv: kamrater.
Vilket för oss till Mona Sahlin. Hon visste inte vad hon skulle kalla sitt lilla gäng. ”Allians” var redan taget. ”Koalition” låter kemiskt. ”De rödgröna” är vad hon bestämt sig för just nu.
Det låter som ett korplag i en julturnering i innebandy.
Jag tycker att hon borde tänka om. Jag tycker hon borde kalla sig och de sina ”klasskamrater”.
Det räcker med att se dem tillsammans för att begripa att det vore det som låg närmast sanningen – om man begriper vad ”klasskamrater” egentligen betyder. Kolla kroppsspråket.
Kolla minerna. De spända dragen kring munnen, de nervösa skratten, de irrande blickarna.
Det här är en Mona som vet att hon är sammanföst av tvång, snarare än av vilja. Hon vet att det här kommer att bli lika fridfullt kamratligt som en överförfrisk-ad skolresa till Sälen. Hon sneglar redan efter krokben och bakhåll med snöboll. Vem ska rycka mössan av vem först?
Jodå, riktiga ”klasskamrater”.
Man vet precis hur sådant här slutar. De enda som har kul är de som blir uppiggade av lite kaos och vandalism. De som känner en, inte alltid så hemlig, tillfredsställelse av att bryta sönder, hindra och skapa oordning. De som, på det stora hela, skiter i om allt blir en enda röra, bara de får vara med och tjonga på.
Vilket för oss till Lars Ohly. Till alldeles nyss kommunist och Kubafantast. Mannen som för inte så länge sedan gav fingret åt en kvinnlig kommentator i tv. Nu kandiderar han, på gemensam biljett, till elevrådet. En ”klasskamrat”.
Det här kommer att bli roligt att följa. Ungefär som en lärarlös säsong av ”Klass 9A”.